I årskurs 9 har vi på svenskan fått läsa olika texter och analyserat dem. För nån vecka sen så skulle vi läsa en dikt och sedan göra vår egen tolkning av den. Min tolkning var väldigt speciell, inte alls som alla andras. Den här dikten är långt ifrån det bästa jag har skrivit, men tänkte att ni skulle få bekanta er lite med min mera crazy sida!
Vasst mot mjukt,
bit mig nu.
För den jag älskar,
det är du.
Ta mig till dig,
bit min hals.
Låt oss sedan dansa,
evighetens vals.
Vacker och stark,
duger jag åt dig?
Vad fattas dig
och vad vill du ha av mig?
Kärlek i mängder,
är allt jag har att ge.
Men jag är inte så vacker,
inget värt att se.
Vettskrämda ögon,
droppande blod.
Så dumpade du kroppen,
i dödens flod.
Nu ser jag din grymhet,
ett hjärta av sten.
Här lämnar jag dig nu,
jag ska förbli ren.
Jag trodde på kärlek,
har det gjort mig nå’ gott?
Nej ett krossat hjärta,
är det enda jag har fått.
Du älskade mig aldrig,
du vill bara döda.
Ta alla vita rosor,
färga dem röda.
Men min ska förbli vit,
för jag är starkare än dig.
Ska aldrig mera luras,
du utnyttjade mig.
