10 år av Strandskolan

Detta är vad jag minns: att alla första dagen hade fjärilar i magen över att lära känna nya personer och börja i en ny klass i en ny miljö. Jag hade inga nära vänner sedan innan och fick lära känna alla fantastiska människor på denna skolan. I ettan var alla korta och och man såg upp till 9:orna. Nu står vi här och det är vi som är 9:or. Det är kul att se att ni andra har blivit längre med åren. De saker som jag minns extra starkt från åren är livsviktigt i lågstadiet. Det var en så mysig lektion där man pratade om livet och känslor. Även i högstadiet hade vi livsviktigt denna gång med Nettan. Det var ett väldigt skönt avbrott i vårt annars så hektiska schema. Jag minns Jennifer i mellanstadiet, hon fick mig att älska att skriva och hon trodde på mig. Det har det gett mig det självförtroendet jag behövde för att idag stå här och hålla detta tal, utan henne skulle jag fortfarande vara en osäker tjej som inte trodde hon kunde något. Det jag minns från högstadiet är stressen. Man har stressat inför prov och när provet var över stressade man över hur bra det gick. Jag har haft väldigt höga mål för mig själv och det har gjort det extra jobbigt ifall något inte har gått bra. Jag har varit tvungen att lära mig att det är okej att inte alltid vara bäst, men det är något jag fortfarande behöver jobba på. Stressen i högstadiet har varit påfrestande men uthärdlig på grund av en speciell person. Denna person har blivit en vän för livet. Han har hjälp till varje gång man varit stressad inför ett prov, varje gång man har klagat på skolan och varje gång man har behövt någon att prata med. Denna person är såklart Jonatan. Tack för att du har lyssnat under alla dessa år och jag kommer sakna dig i gymnasiet. När jag ändå håller på och tackar folk måste jag tacka mina underbara vänner. Ni har blivit en familj, ibland sjukt irriterande men jag kommer alltid älska er. Vissa dagar är ni som 5 jobbiga småsyskon och andra som 5 extra mammor. Tack för alla skratt och för att ni alltid varit där för mig. Under dessa 10 år har alla utvecklats mycket. Alla har växt till de personerna de är idag och jag är stolt över att kalla er mina vänner. Det känns som man har en speciell relation till alla i detta rum, från en bästa vän till någon som bara fyller bänkraden framför. Nu är dessa år över och det är dags att lämna Strandskolan, dags att lämna denna trygga miljö, dags att lämna vardagen och skapa en ny. Vi börjar gymnasiet kompisar, vi har tagit oss igenom grundskolan! Vi klarade det, även fast det många gånger kändes som mycket och man bara har velat ge upp. Det är nog med en blandning av känslor som vi nu säger hejdå och går ut genom huvudentrén för allra sista gången, ut i solen och ut i världen. Så jag frågar igen, vad minns ni av dessa 10 år på Strandskolan?