Året var 2011

På tio år hinner man uppleva en hel del. Både dåliga och bra minnen. I 6års gjorde jag och mina vänner oftast som vi ville. Jag och Erica sprang alltid iväg och gömde oss när det var lässtund. Det var på den tiden man längtade efter att få läxor. Om jag bara hade vetat vad jag hade framför mig hade jag nog bara njutit av att bara springa runt och leka hela dagarna. Jag minns att jag alltid fick massa röda lappar i min mattebok i 2 an för alla mina fel. Istället för att göra om det drog jag ut dom och låtsades som ingenting. Det kanske är därför jag är så dålig på matte idag.

Strandskolan är inte som den var för tio år sen. I början var det en plats man kom till för att bara leka och pyssla. Tills den dagen man äntligen fick flytta en trappa upp. Nu var man äntligen en av dom stora, men gräset var inte grönare på andra sidan märkte jag ganska snabbt. Men den nya våningen innebar även fler minnen. Till exempelrommeresan i 7an Där låg jag på marken och kunde inte ta mig upp efter att försökt ta mig av från sittliften på något smidigt sätt.. Jag som aldrig tidigare ens stått på ett par skidor visste redan då att det var sista gången jag gjorde något sådant. En väldigt intressant dag satt säga.

Högstadiet kan jag beskriva som en berg och dalbana. Jag skulle först hamnat i 7B men fick sedan byta till 7C. Där bildades snabbt ett stort gäng med många personer. Gänget höll kanske inte sådär jätte länge men det ledde till nya vänskaper vilket jag är väldigt tacksam över. Om det inte vore för gänget i 7 an hade jag aldrig träffat min bästa vän Nora. Tack vare det hittade jag även tillbaka till 2 av mina vänner från lågstadiet Melker och Erica. 9 an har gått riktigt snabbt.
Jag har lärt mig många saker jag kommer ta med vidare i livet. Men nu står jag här. Nu är det dags för mig att stå på mina egna ben. Vandra ut på nya äventyr och lämna skolan som gett mig många år av vänskap, kunskap och glädje. Tack Strandskolan.