Många gånger har jag hört mina lärare säga att “det som inte hinns med innan påsklovet, det hinner man inte med överhuvudtaget”. De syftar då på att det är svårt att hinna med alla områden i kursplanen samtidigt som nationella proven ska genomföras och bedömas. Detta skulle dock innebära att man kunde slappna av från och med nu, men tyvärr så stämmer det inte riktigt.
Enligt mig så är nationella proven i princip uppbyggda för att få elever att känna nervositet. Vissa delar av proven är över en och en halv timme långa och man ska sitta enskilt utan rätten att prata eller ställa frågor. Misstag ska undvikas samtidigt som så många poäng som möjligt ska samlas.
Ändå sitter jag här livs levande och skriver en artikel till Strandaren. Jag och alla andra tappra har tagit oss igenom svenska, kemi och engelska, en applåd till oss tack! Vi har kommit halvvägs. Det är väldigt skönt att kunna beta av prov på den ångestfyllda listan. Jag måste ändå säga att lärarna visar förståelse vilket gör en mer trygg. De kompenserar även påfrestningen en del genom att exempelvis ge färre läxor vilket är uppskattat.
Självklart så finns det ett viktigt syfte med proven men det är kanske inte riktigt det som snurrar i huvudet, vi är trots allt tonåringar. Det är en speciell tid. Vi är några veckor ifrån friheten. Tiden flyger utan att man tänker på det. Klassresan som vi samlat pengar till och planerat i en evighet börjar faktiskt närma sig. Och vad tusan ska man ha på sig till både avslutningen och balen? Ja, ni fattar. Våra hjärnor är fyllda av mycket just nu. Så om vi nior verkar frånvarande, så vet ni nu varför.
