Avslutningstal

Tio år har gått, vart tog de egentligen väg? Tio år av att gå samma väg till skolan, tio år av samma korridorer och tio år av samma människor, har bara försvunnit. Även fast jag kommer ihåg många bra saker från Strandskolan ser jag fram emot nya utmaningar och framför allt förändringar.
Jag tror att jag kommer tycka om svårare utmaningar på gymnasiet samtidigt som jag kommer sakna Strandskolan och allt vad tiden här har givit mig.

Tiden på lågstadiet minns jag som fritids, och själva undervisningen delen kommer jag inte ihåg speciellt bra. Att bygga lego, spela fotboll och leka på skolgården var det jag tyckte var roligt.
Det gör att jag minns lågstadiet som en väldigt lättsam period för mig och ibland önskar man att man fick gå tillbaka i tiden och uppleva det igen.

Mellanstadiet innebar en ny klass och nya lokaler, men det flöt på bra ändå och vårt konstanta irriterande av de dåvarande niorna är nästan det jag kommer ihåg mest från mellanstadiet och snart hade jag börjat sexan. Sexan innebar ett smakprov på betyg och mer riktiga uppgifter, men bra kompisar och annat kul gjorde att det gick fort. Tiden går fort när man har roligt, helt enkelt. Klassaktiviteterna förgyllde tiden på mellanstadiet. Jag minns till exempel övernattningen på skolan där vi körde sanning och konka och när vi var i Västerås och bl.a. spelade kubb med minst sagt intressant publik i form av något typ av fyllo, lite oklart.

Högstadiet innebar tuffare uppgifter men det känns som det också har gått fort, det känns som det var nyligen som vi fick våra nya lokaler med nya skåp lärare och klasser, men det var faktiskt nästan tre år sedan. De tuffare uppgifterna blev aldrig speciellt jobbiga även om Tonys prov besvärade mig ibland. Förutom det har inget teoretiskt ämne kändes speciellt jobbigt, däremot är bild något av det värsta som finns enligt mig och nästan vad jag gör där blir det fel, och det ska bli väldigt skönt att slippa på gymnasiet.

Jag har inte ansträngt mig jättemycket under min skolgång, och Eriks lättsamma engelskalektioner gjorde det inte direkt mer ansträngande. Det gör att jag ser fram emot nya utmaningar på gymnasiet samtidigt som jag är väldigt imponerad över dem som orkar plugga flera timmar om dagen, det vet jag inte om jag hade orkat. Slutligen kan jag säga att det de to år av att gå samma väg till skolan, tio år av samma korridorer och tio år av samma människor har gett mig många bra minnen, vänner och erfarenheter. Och jag kommer sakna Eriks intressanta uttalanden, Jonatans hjälpsamhet och bra vänner. Men framförallt ser jag fram emot att få sluta nian.