Niorna har skrivit avslutningstal

Avslutningstal


Ludvig Hansen 2021-06-08

Hur kan vi blivit så här stora? Den frågan ställde jag mig för några dagar sedan. Vid varje skolavslutning så är det alltid några nior som väljer att läsa upp sina avslutningstal för hela skolan och för mig har det aldrig varit verkligt att jag, Ludvig Hansen, ska en gång sluta nian. Men nu står jag här och om några dagar slutar vi nian, för mig iallafall låter det nästan overkligt. Tänk att många av oss har gått här i tio år, vi har gått i samma korridorer, troligen samma väg till skolan och träffat samma människor.

Allt började i 6 års på den runda blå mattan i sydklassrummet. 6 års och lågstadiet var roliga år som mest bestod av lek. Utveckling kom väldigt fort och man var stolt av att kunna 3 gånger 2. Rasterna var även några av de allra bästa under alla år och vi var grymma på kulor och lekar som burken eller femton.

Vi blev snabbt äldre och började mellanstadiet som var en period som gick väldigt snabbt.
Jag kommer ihåg känslan av att få flytta upp en våning och börja fyran. Jag iallafall kände mig så stor under den här perioden som när man fick börja gå till skolmatsalen helt ensam istället för att behöva gå i ett organiserat led. Nu däremot när jag kollar på min lillebror som går i fyran så inser jag att vi tyckte nog vi var större än vad vi egentligen var.

Sen var vi uppe i högstadiet som för mig skulle bli en väldigt intressant period med många nya lärdomar både om mig själv men även kunskaperna inom de olika ämnena. Det var inte alltid lätt däremot, jag är en person som ställer väldigt höga krav på mig själv. Det kan vara allt ifrån att jag känner att jag måste få alla rätt på provet eller idrottssammanhang där ett litet misstag kan hänga med mig i långa perioder. Kraven från skolan ökade och jag som person satte upp ännu högre krav. Högstadiet har verkligen både varit en fantastisk period men visst har det funnits många motgångar.

Däremot utan de enastående lärarna som vi haft under högstadiet så hade denna perioden varit jobbigare. Visst Tonys so analyser har varit ett rent helvete att plugga till men den kunskapen jag nu lämnar med är nästan obeskrivlig. Erik Pålsson förtjänar också en benämning för det helt motsatta, för vad har vi egentligen arbetat med under dessa tre år? Själv skulle jag sammanfatta det som något prov ungefär en gång per år, massa filmtittande och mycket lyssnade på Eriks intressanta teorier eller historier om lite allt möjligt.

Sedan kan man så klart inte glömma att nämna Jonatan som alltid har varit där ifall man behövde hjälp. Nu däremot så är det inte många dagar kvar på denna 10-åriga resa. Strandskolan gett mig många oförglömliga minnen och kompisar som man hoppas kunna hålla kontakten med i framtiden. Snart börjar vi gymnasiet vilket känns som en helt ny period i livet för mig. Ingen vet vad som framtiden har att vänta men jag önskar er alla ett stort lycka till i framtiden.

Kommentera Tipsa en vn Skriv ut






Strandaren
Ansvarig utgivare:   Jonas Åhlund
Webmaster:   Jonas Åhlund
Redaktion:   Ella, Erik, Edvin, Victoria, Emilia, Ebba, Nova, Alba, Harriet, Stella, Lea, Elisia, Linn, Vera, Lova-Li, Lykke, Jonatan