Avslutningstal,

Alla vet nog förmodligen hur det känns att sluta på Strandskolan, ganska skönt va?! Dom flesta av oss satte foten på Strandskolan för tio år sedan. Jag hade inte tänkt hålla ett ”gråttal”, för jag är inte ledsen över att lämna skolan, snarare det motsatta. Tiden på denna skola har gått jävligt långsamt men ändå jävligt fort. Och nu när jag tänker efter så undrar jag en massa saker.
Till exempel, vad är ett hemmejl? Detta är något man fått hundratals gånger hemskickat men inte ett skit har jag lärt mig av det? När jag tänker på ett hemmejl tänker jag på hur lärare ens orkar ägna sin tid till att skriva ett långt överdrivet mejl. När jag tänker på ett hemmejl tänker jag på hur läraren tror att dom kommer hjälpa eleven genom att informera föräldrar. När jag tänker på ett hemmejl tänker jag även på min vän. Jo nu kanske ni undrar vem det är jag pratar om, så klart är det Astrid fucking Hammar jag pratar om.

Allting började i 7an. Vi kunde övertala våra lärare till att få gå i samma klass som sedan ledde till att hela årskursen fick byta klasser, och så var det ju inte riktigt tänkt. Men vadå vi ville bara ha kul? Inte veta hur man räkna ut arean på ett blåbär eller hur andra världskriget började. Jag förstår dig Jonas Åhlund som än idag inte ångrar att han han lämnade oss. Och ja, jag förstår er andra lärare också. Det finns vissa saker jag aldrig kommer glömma från Strandskolan. Till exempel den gången Anna-Karin fick jaga oss runt hela skolan för att vi hade sytt ihop en snopp på lektionen trots att man fick göra vad man ville. Dom gånger vi blivit utskickade av Erik Pålsson som innerst inne har tyckt att vi har varit dina roligaste elever. Dom gånger du skickade ut oss var nästan så du ville följa med oss ut och skratta. Eller dom gånger vi bråkat med Robert om mobiltelefonerna och massa mer som jag kanske inte borde stå och ta upp här och nu. En vän som dig skulle alla behövt för att klara dom tre sista åren på Strandskolan så här enkelt och kul, en vän som efter ett chokladbollskrig och slagsmål i Uppis där du rymde från mig och på kvällen kunna sitta med varandra vid samma matbord och skratta. Detta kallar jag vänskap.

Även en sak till. Jörgen nu kan jag vara ärlig, jag har ju inte sagt något. Du glömde mig när vi skulle paddla. Du som sa att dom som missade paddlingen skulle få göra det en söndag, men det har du ju glömt? Tur det! Jag vill tacka alla lärare för ni har hjälpt mig till mina resultat som jag har idag och mest dig Jonatan som har peppat mig och även alla andra i årskursen om inte hela skolan. Alla mattelektioner du har fått sitta med mig utanför för att jag ska kunna koncentrera mig och för att ens lyckas med matten. Även dig Madde, du kanske inte är här just nu men fan vad bra du är! Utan dig hade jag inte klarat av skolan. Tack för att du har stått ut och lyssnat på alla mina och Astrids problem och hur mycket vi hatar denna skola. Men vad gör det? Nu går jag ju ändå ut från denna skola med ett leende, inte bara “ett leende” utan ett STORT leende!