Hur kan tiden ha gått så fort?

För att reflektera över dessa år startade allt år 2013. Då jag kom spralligt in i sexårs med höga förväntningar, då tog jag det stora steget från förskolan till en dinosaurie byggnad med 800 elever i. Några år i lågstadiet där man njöt, och hängde på sommarfritids på de mörkgröna varma mattorna runtom Fanta Gungan och lekte kull, och behövde ständigt höra kläder efter väder på vintern. 

Men det var även den tiden när föräldrarna fortfarande packade ryggsäcken åt en, och ifall de glömt kläderna fick man möjligheten att rota fram nya kläder i den äckliga “kvarglömda lådan”. Efter tre snabba och lugna år med “ABC KLUBBEN” var det dags att bli stor och sluta gå i led till matsalen, för nu började mellanstadiet. Det var under mellanstadiet som man spelade ”King” varje rast på de färglösa rutorna, något som ledde till sten sax påse som metod för att avgöra vinnaren. 

Vi fick även uppleva känslan av att få vår egen dator och slippa dela dator med två andra personer, som fördelades efter första bokstaven i ens efternamn t. Men det bästa minnet är inte att man fick sin egen dator utan serien Geografens testamente, och hur spännande det var med Holger och Mårtensen varje torsdagseftermiddag, samt den jätteläskiga svarta solen. 

Min personliga mognad ökade och jag kom nervös och taggad in på högstadiet, och såg framförallt fram emot känslan av att få ha mobilen varje rast. Även alla roliga studiebesök som vi fått som minne. Exempelvis besöket på kulturhuset och att få åka till Avicii arena och titta på en catwalk med förtjusande klädesplagg, och den oförglömliga sköna matteläraren Mattias som förtäljde oss att man fick sluta när man var klar med delkapitlet. Men även hur lätt det var att snegla till på kompisens provpapper, eller till och med diskutera provfrågorna med läraren.

Men har verkligen skolan som jag nu pratat underbart om, alltid varit en dans på rosor? Svar: Nej. I det underbara lågstadiet där man behövde stå ute i regnet tills föräldrarna hämtade en, hur fritidspedagogerna alltid var glädjedödare så fort man hittade något nytt träd man kunde leka i. Eller när man kastade kula på rasterna och lärarna tyckte att det var kränkande och införde onödiga regler. Det fantastiska mellanstadiet var inte bara underbart för att man fick datorer och gå själv till matsalen. 

Vi fick även uppleva perioder där läraren kunde vara borta i två månader, vilket ledde till speciella vikarier som kallade oss darling och älskling. Högstadiet, var perioden där tiden gick som snabbast där vi även förlorade en sjättedel av tiden tillsammans som en följd av distansundervisningen. Vi behövde ha ett stort antal lärare i samma ämnen under en kort tid, vilket har påverkat vår undervisning negativt. Eftersom att lärarna har haft olika undervisningsformer.

Men snart är tiden slut och det är sista gången man öppnar den tunga breda trädörren  och jag vill nu tacka alla otroligt bra lärare vi haft, som har stöttat mig och mina klasskamrater genom både lätta och tuffa skoldagar.

Tack för mig!