Eleverna i årskurs nio har skrivit avslutningstal. Här är Alice Linds tal.

Min tid på Strandskolan har varit en tio år lång resa


Jonas Åhlund 2019-06-13

En resa jag hoppade på när jag var sex år. Nu är slutdestinationen snart här. Under resans gång har jag utvecklas mycket. Det har varit roligt men också varit väldigt jobbig ibland.

Genom åren har det varit många “Jonas” och många “Marie”. Det har också varit mycket tjat. Om konstgräsplan, mobiler och att komma i tid. De här tio åren har varit fyllda av fantastiska minnen.

Hela lågstadiet var en tre år lång bubbla där det var så roligt att lära sig nya saker. Att lära sig räkna multiplikationstabellen som jag jobbade med varje kväll tills jag kunde den. Att lära sig vad djur heter på engelska.
Att lära sig läsa. Läsningen som inte var så rolig då, det var ju så svårt. Hur skulle 7 åriga jag fatta att små krumelurer som det inte fanns någon logik i skulle kunna bilda ord och sen meningar. Efter mycket krångel så lärde jag mig till slut att läsa böcker, som “Pojken och tigern”. Även om det var det värsta jag visste. Det var mycket tack vare Carina. Du var den som lärde mig läsa på riktigt och jag vill tacka dig för att du orkade traggla med mig. Tack.

Karin, vår lågstadielärare och den bästa läraren man kunde tänka sig. Du lärde oss engelska, matte och att läsa men fick också hjälpa oss med Strandfestivalen. Tack för att du orkade med oss. Bara lågstadiebubblan kändes som om den var tio år lång.

Resan fortsatte och jag kom till mellanstadiet. Nu var man stor. Man fick vara på övervåningen, hade ingen klocka som ringde in längre och kanske det bästa, man fick använda sina mobiler.

Jag låg fortfarande mycket efter alla andra i läsningen under mellanstadiet, så i 4:an gjorde vi en utredning och fick reda på att jag hade dyslexi. Det var skönt att få reda på anledningen till varför jag hade det så svårt men det var också jobbigt för nu var jag inte bara det där barnet som hade svårt att läsa och skriva, utan jag var barnet med dyslexi på det. Genom diagnosen så blev det inte lättare att läsa och skriva, det var fortfaraden det värsta jag kunde tänka mig. Medan alla andra läste ”Lasse majas detektivbyrå” så läste jag böcker med bara några meningar på varje sida. Jag kunde börja gråta när jag skulle läsa en lång text för att för mig var det som att klättra upp för Mount Everest. Men i det här fanns Anna som hjälpte mig, tack för att du gjorde mina texter begripliga.

Mellanstadiet innebar inte bara lässvårigheter och skrivsvårigheter utan också nya ämnen, det var här man fick lära sig No och So. SO som blev så roligt genom att du Mia gjorde lektionerna till de bästa. Du lärde oss inte bara SO, du berättade om dina resor och dina erfarenheter. Tack Mia för att du gjorde vårt lilla klassrum till hela världen.

Men det var inte alltid roligt på mellanstadiet och då fanns Anette där. Tack Anette för att jag fick fläta ditt hår och för att du alltid fanns där. Mellanstadiet tog slut och det var dags att åka vidare.

Nästa stopp var högstadiet, det var roligt ett tag för att det var nya lärare och en ny avdelning men också en massa nya saker att lära sig. Att jag orkade med högstadiet.

Jag har blivit bättre på att hantera mina utmaningar i skolan, även om det fortfarande ibland är svårt och jobbigt. Men när jag står här i dag kan jag titta tillbaka på högstadieåren och se med stolthet på min utveckling.

Att jag orkade med alla prov, allt nytt och mer press var mycket pga mina fantastiska lärare. Jag vill verkligen tacka er alla för att ni hjälpt mig genom denna resa. Jag vill särskilt tacka Jonas Wijk för att du har gjort So roligt på en helt ny nivå. Du har gjort så att dina lektioner var något som man längtar till. Jag vill också tacka Anna för att du gjorde så att jag började gilla matte på riktigt och jag tackar dig för att du förstod vad jag mena även om jag var helt ute och cykla.

Högstadiet var roligt men om jag ska erkänna så blev man trött på att var kvar i skolan, men jag orkade med det ändå på grund av mina fantastiska vänner. Tack för att ni hjälpte mig att orka.

Mina fantastiska vänner som har varit de bästa. Ni har gjort så att mig skrattat varje dag tack för alla våra inside-jokes. Tack för att ni orkar med mig när jag klagar och orkat med alla mina fantastiska skämt. Alva tacka för att vi är så olika men ändå förstår varandra och att du alltid finns där.
Tack alla, ni är bäst.

En tio års resa där jag har utvecklas så mycket på alla sätt. Jag är inte samma lilla flicka som inte förstod logiken i bokstäver och kände att en lång text var som ett berg.
Men jag kommer alltid att ha henne i mitt hjärta och lära mig saker om henne. Nu är resan slut och Strand, nu ska vi av. 


Kommentera Tipsa en vn Skriv ut






Strandaren
Ansvarig utgivare:   Jonas Åhlund
Webmaster:   Jonas Åhlund
Redaktion:   Ella, Erik, Edvin, Victoria, Emilia, Ebba, Nova, Alba, Harriet, Stella, Lea, Elisia, Linn, Vera, Lova-Li, Lykke, Jonatan