NU har jag äntligen hittat hem och nu när jag har hittat hem är jag redo att flytta hemifrån!

Jag minns flytten in från Strandpärlans dagis till Strandskolans förskoleklass. Som jag hade längtat efter att blir stor nog att gå här. Jag såg min brorsa gå här fyra år över mig, få läxor, hänga i Uppis och inte minst få lov att gå utanför skolans område till Strandtorget när han började i sexan... Som jag längtat efter att bli stor nog!

När lågstadiet började och slutade hade jag ändå inte riktigt hittat hem, jag ville mer eller något annat. Skolan var mycket tuffare än jag trott, kanske för att jag satte höga krav på mig själv, kanske för att jag tyckte att alla andra var så mycket bättre än jag i skolan – trots att jag hade i princip ALLA rätt på nationella proven i trean – såå knäppt…

Under mellanstadiet hade jag min dans och den tog mig tillsammans med min envishet till Kungliga Svenska balettskolan i mellanstadiet. Dansen var underbar, men konstant prestation och hård konkurrens var inget för mig och jag minns glädjen när jag under sexan, efter köande, åter fick en plats tillbaka på Strandskolan.

Högstadiet började och åren hade gått och grupperna var annorlunda och vi var alla äldre. Grupperingarna var tydligare och proven svårare, men det vägdes upp av fniss i korridorerna, stark vänskap och fina minnen.

Att vara på väg in i vuxenlivet är det tuffaste som jag upplevt och det kan ibland kännas så enkelt att titta tillbaka på den lekande lilla tjejen som jag var i lågstadiet. Allt verkade så enkelt då jämfört med att försöka hitta sin plats och vem man är både i livet, i gruppen och i sig själv.

Jag är så tacksam över allt jag har fått uppleva för det har gjort mig till den jag är idag. Dom medgångar och motgångar som jag haft har gjort att jag så starkt känner att jag hittat hem. Hem tillsammans med er.

Ni är mitt hem i vardagen, ni är ansiktena som jag ser mest under min vakna tid. Ni är dom som jag nu hittat stöd och glädje ifrån igen.

Det här hemmet på Strandskolan kommer däremot om några veckor inte längre att vara mitt. Det känns helt ok, för jag är nu redo att flytta hemifrån.