Kungl. Vetenskapsakademien har utsett Anja Eklund till en av årets bästa lärare

Vi sätter oss vid ett bord i bildsalen och börjar fråga Anja lite frågor.

Vi börjar med att fråga hur det känns att bli utnämnd till Sveriges bästa lärare inom biologi.
Anja svarar att det nästan känns lite genant med alla tidningar och all uppståndelse, men att hon ändå självklart tycker att det känns väldigt roligt.

Vi frågar hur hon reagerade när hon fick reda på det och Anja berättar att hon satt i sin bil och körde, klockan var runt åtta på kvällen och det var mörkt och regnigt. Plötsligt ringde hennes telefon och hon svarade. Personen i telefonen hälsade och frågade om det var Anja Eklund och berättade att de ringde från Kungl. Vetenskapsakademien. De berättade att Anja hade vunnit pris för bästa lärare inom biologi. Anja blev såklart chockad och förvånad och frågade om hon fick stanna bilen innan de fortsatte. Hon stannade bilen och personen i telefonen förklarade mer detaljerat. Anja förklarar att hon blev väldigt glad men även vädligt överraskad och nästan lite chockad.

Vi frågar Anja hur hon kom på idén att knyta ihop ämnet biologi med andra ämnen som bild och teknik, Anja svarar att hon i början var idrottslärare och jobbade mycket med kroppen och rörelse och hur man mår och så vidare, och sen valde hon att även bli biologilärare eftersom att hon kände att hon inte riktigt skulle orka vara idrottslärare ända tills hon skulle gå i pension utan hon ville ha ett annat läraryrke också. Sen när hon började som biologilärare så märkte hon att biologi och idrott hörde ihop, sen så när den nya läroplanen kom (LPO94) så gjorde skolan arbetslag för första gången och då hade rektorn på skolan som Anja jobbade på då, frågat om hon kunde något mer än enbart idrott och biologi och då svarade Anja att hon kunde ha bild också, så sen dess har Anja undervisat i bild också sen sjutton år tillbaka. Där har då inte Anja gått på någon konstskola utan hon har gått på kurser och så.

Sen så fick hon in teknik genom att i den nya läroplanen så hette ämnen NO-teknik och där skulle då teknik ingå, och då kom Anja på att när man ska lära sig om örat i biologin och lära sig om ljud inom fysiken och sen så ska man göra något på tekniken, så kan man istället binda ihop dem. Anja visar hur hon då brukar ställa upp det med en högtalare och sen en bandspelare och sen ett öra som lyssnar och sen en hjärna som tolkar och då fick hon ihop en bild och då förstår ungdomarna att allt det här hänger ihop och då blir det lite mera spännande. Och så blev det en helhet om hur örat ser ut, om hur örat tar emot ljud, om hur högtalaren får ur sig ljud och om hur ljudvågorna kommer in till örat och tolkas av hjärnan, istället för att man skulle först gå till biologin och läsa om örat och sen gå till fysiken och läsa ljudkapitlet och sen gå till tekniken och byggna något. Nu fick eleverna en helhet vilken Anja tyckte kändes mycket roligare och intressantare och som hennes elever också upplevde det som. Och sen har Anja fortsatt att göra så med alla ämnen som hon har undervisat i.

Anja fortsätter att berätta lite om hur hon lägger upp olika ämnen, och om hur hon brukar undervisa. Hennes sätt är lite annorlunda och skiljer sig lite från andra sätt att lära sig, men det låter väldigt intressant och det låter som om hon lägger upp lektionerna väldigt roligt och att man lär sig och får en helhet av saker och ting och ser ett sammanhang. Både jag och Cornelia upplever detta som både spännande och intressant och ett roligt sätt att lära sig på.

Anja tar fram två böcker som hon har lånat från sina elever och förklarar att de inte jobbar efter färdiga läromedel, utan att de gör sina egna böcker. I böckerna får de skriva ner fakta, så att de har fakta att plugga efter sen hemma, samtidligt så får de rita för att komma ihåg bättre. Anja förklarar att hjärnan har lättare att komma ihåg något om man ritar det än om man bara skriver ner det. Hon förklarar även att de ibland sätter in artiklar, hon tar ett exempel om att isen nu håller på att smälta och att de hade hittat en artikel om isbjörnan som de sedan fick sätta in i sina böcker. Och så växer boken och kunskapen. Anja läser sig igenom böckerna och förklarar att eleverna alltid bryr sig om att det ska vara ett fint arbete eftersom att Anja läser igenom det sen. Hon skriver dessutom alltid ner vad hon tycker så att eleverna ska få veta det, så att de vet hur de kan förbättra sig eller vad de gör bra. Sen får dessutom en förälder skriva under att de har läst igenom så att de vet vad eleverna har jobbat med. Vi får kolla i en bok, och Anja förklarar vad de har jobbat med på vissa sidor och förklarar hur och varför hon har lagt upp det som hon har gjort. Böckerna är otroligt fina med fin text och jättefina bilder som eleverna har fått rita själva. Anja berättar att eleverna själva har sagt till henne att de har upplevt denna metod som väldigt rolig då de aldrig riktigt visste vad de skulle göra på lektionen, att det alltid blev som en överraskning. Hon förklarar också att eleverna genom att jobba med färger och liknande att de även lär sig studieteknik på samma gång.

Anja berättar angagerat och glatt om böckerna och hur de olika ämnena ingår i vad eleverna har skrivit på sidorna. Hon verkar angagerad i elevernas framgång och kunskap och det verkar roligt och intressant, desto mer Anja berättar, desto roligare låter det och Anja själv verkar tycka att det är roligt att undervisa och hon berättar om att nästan ingen elev har slängt dessa böcker när de sen slutar skolan utan att när hon möter någon av dem på stan senare så brukar de säga att de har kvar böckerna hemma. På vissa sidor i böckerna är det även med bilder på dem själva när de är på studiebesök i museeum eller liknande, vilket eleverna tycker är väldigt roligt att kolla på senare. Hon förklarar dessutom något mycket imponerande, nämligen att eleverna hon har nu som går i sexan och som hon även hade i femman förut, dom gjorde åttornas arbete och nu gör dom konsthistoria som niorna brukar göra. Anja berättar att hon tycker att sina elever är väldigt duktiga, vilket verkligen märks med tanke på vilket arbete de har gjort. Både jag och Cornelia blir imponerade över att de redan gjort åttans arbete och ska göra nians arbete.

Vi går vidare till nästa fråga och frågar Anja hur hennes kollegor reagerade när de fick veta att hon hade vunnit. Anja ler och berättar om att hon fick sms, mejl, folk ringde och allt möjligt. Hon säger att det spred sig otroligt fort, hon berättar att klockan tio på måndagen skickade de ut vilka som hade vunnit, redan klockan halv elva ringde en massa personer på Anjas mobil. Men det mest rörande tycker Anja var ett brev som hon fick av en föredetta elev som förklarade vad Anja hade betytt för henne och hur bra hon tyckte att Anja är. Anja förklarar att hon blev jätterörd och att hon tyckte att det var jättefint att eleven hade tagit sig tid och skrivit ett riktigt brev, det var jättefint gjort.
Anja berättar också en rolig händelse om när hon gick till bussen och en man från andra sidan gatan ropar: ”Hej Sveriges bästa biologilärare!” och hon kände inte honom, men hon tyckte att det var roligt.

Vi fortsätter intervjun och frågar Anja vad det bästa med att jobba som lärare är och Anja svarar att det är att få elever som inte är så intresserade av ämnet att bli intresserade och få lust att lära sig och ställa frågor. Det Anja gillar framför allt med just ämnet biologi är blommorna, djuren och naturen. Hon förklarar att hon älskar blommor, och säger att det var självklart att det skulle bli just biologi som hon blev lärare i bland annat.
Hennes favoritämnen i skolan var biologi, idrott, slöjd och tyska tyckte hon även var roligt.

Sista frågan är hur Anja tycker det är att jobba på Strandskolan och hon svarar att hon tycker att det är väldigt studiemotiverade elever och att det finns plats att vara som man är, vara sig själv. Hon avslutar frågan med att säga att hon tycker att det är väldigt god stämning.

Vi avslutar intervjun med att säga grattis och att det verkar väldigt roligt att vara Anjas elev. Hon tackar och säger att hon tror att hennes elever också har uppfattat det som roligt, att det kanske inte är jätteroligt precis hela tiden men att när man går härifrån med sin bok som man har skrivit så känns det nog väldigt bra. Det håller vi med om!

Se gärna Anjas föredrag.