Början och slutet på Strand

Jag kommer ihåg att jag var livrädd och kunde inte sova ett skvatt på hela natten men ändå så skulle det bli jätte spännande. Jag gick i sexan och började på Strandskolan mitt under höstterminen 2007. Jag hade bott i Botkyrka innan jag flyttade till Tyresö. Det var en stor omväxling, eftersom i min förra klass var jag nästan den enda svensken. De andra kom från olika länder. I min nya klass är det i stort sett bara svenskar.

Det var måndag och jag var helt slut på grund av natten innan. Jag klev in i skolan och tyckte att den var enorm. Jag gick upp till mitt klassrum och pratade med min mentor Anders. Han pekade på en tjej och sa åt henne att hon skulle ta hand om mig under min första skoldag. Hon hade blont hår med svart underhår, eller det kanske var brunt. Nu har hon rött. Hon hade en kjol på sig, det såg ut som om hon hade gjort den själv, Amanda Bång hette hon.

Nu skulle min första lektion börja. Vi skulle ha musik, men jag hade ingen aning var musiksalen låg. Jag kom för sent till min första lektion. Pinsamt!
När jag öppnade dörren till salen och allt blev knäpptyst, granskade alla mig från topp till tå. Jag satte mig längst fram och kollade runt på alla i min nyblivna klass. Jag tyckte att alla såg jättesmå ut, men klassen var lugn, rena motsatsen från Botkyrka.

Jag tyckte att det var många som hade konstig stil. Nästan alla såg ut som fjortisar, så jag var rädd att jag inte skulle passa in. Tjejerna hade jättemycket smink och de var utmanade klädda.
I Botkyrka visade man inte hud. Man blev kallad för dumma saker om man hade tröjan för långt neddragen eller om man hade för korta shorts. Men i Tyresö var det helt tvärtom.
Jag började hänga med tre tjejer efter några dagar. De sa att man skulle få killar lättare om man visade u-ringningen. De drog ner min dragkedja på koftan hela tiden.

Nu har klassen mognat, tjejerna klär sig inte lika utmanande. Alla tjejer har i princip likadan klädstil, man klär sig utifrån modet och har blivit mer diskreta i sin sminkning.

Jag tycker att det kommer att bli jättesorgligt att lämna Strandskolan. Klassen och atmosfären här på Strand kommer jag verkligen att sakna. Det jag ångrar är att jag inte satsade mer på mina betyg. Jag började kämpa i slutet av åttan och det har gjort det jobbigare för mig nu i slutändan. Men jag har lärt mig extremt mycket och jag tycker att skolan är toppen. Man märker att lärarna verkligen gör sitt bästa för att hjälpa eleverna så mycket de kan.

Nu ska jag hem och fixa mig till balen, som är om några timmar. Den här kvällen blir det sista minnet jag kommer att ha av klassen här på Strand.