Oktober månads ris och rosJahaja, då har ytterligare en månad passerat. Denna gång månaden oktober i nådens år 2008. Som brukligt är här i Strandaren så tar chefredaktören själv tag om pennskaftet och risar och rosar den gångna månaden. Våra läsare kommer att notera ett visst risande av höstlov. Då ska man desutom ha i åtanke att Linnea uppenbarligen inte noterat den kanske mest irriterande konsekvensen. Hur många av er har inte svurit ve och förbannelse under den senaste tiden då pendeltågsvärden ropar ut att "förseningen av detta pendeltåg beror på det stora antal löv som för närvarande ligger på rälsen". Tur för Linnea att hon bor på gångavstånd från skolan! Månadens risMed oktober följer mycket positivt, men finns det egentligen något med denna höstmånad att risa? Om man kryper som en galning bland lingonriset i skogen och ser upp mot trädens färgade blad, så är det faktiskt inte helt omöjligt att hitta något irritationsväckande. När man är på väg hem från affären, till exempel, är det sällan man kommer fram utan att man fått ett löv i ögat eller i håret. Detta leder till att man därför måste rusa till frukt- och grönt diskens speglar för att få ut skräpet ur ögat. Om man dessutom haft oturen att få ett lönnlöv under ögonlocket, kan det bli kaotiskt. Något som man från början trott skulle bli en lugn promenad till affären för att köpa mjölk, kan helt plötsligt förvandlas till en mardröm. Ett stort sjok ris till alla farliga höstlöv!
Månadens rosDet bästa med oktobermånaden måste väl ändå vara det efterlängtade farvälet av sommartiden? Det är härligt att veta att man får sig en extra timmes sömn på morgonen, att man kommer vara extra pigg på att äta sina frukostflingor och att man kommer kunna stå emot frestelsen att somna med huvudet i sin tallrik potatismos vid skollunchen. Till och med känslan av att ta ner sin väggklocka från köksväggen och vrida tillbaka timvisaren är befriande. Ännu bättre blir det att få en bonustimme när det är höstlov, vilket gör att man inte behöver såsa runt i träningskläder och slösa bort sin vilsamma tid på grund av trötthet. Jo, visst är vintertidens ankomst värd en ros?
| ||||||||||||||
|
