Tack Strandskolan
Grundskolan har varit en skogsstig, ljus och mörk, smal och bred, snårig och öppen, och nu, nu har vi snart kommit fram till slutet. Jag ska dock inte säga äntligen, för skogen och dess stigar är något jag tycker mycket om, även om det är lite läskigt ibland. Nu kommer alla försvinna åt olika håll, och kanske ser vi aldrig varandra igen, men tillsammans har vi alla tillbringat många år här på Strandskola, och skapat minnen för livet.
Förskoleklass präglades av lekar, tandtappartävlingen och filmen Frost, som vi såg varenda gång vi hade samlat ihop tio guldstjärnor. Att varje rast ses och leka hajen eller något annat kul vid den nu icke existerande rutschkanan. Rutschkanan som sedan den togs bort kommit upp på majoriteten av våra, ofta rätt fruktlösa, klassråd.
Likt förskoleklass var lågstadiet i stort sätt en väldigt rolig period. I 2:an fick vi varsin fjärilslarv att ta hand om, och i klassrummet fanns ett akvarium med gulliga små fiskar. Men att behöva gå ut i ösregn och ha överdrag när det var varmt ute var inte särskilt kul. Det fick oss att börja längta efter att bli stora, och själva få bestämma vad vi skulle ha på oss.
Jag kommer ihåg att det kändes ganska naturligt att sluta lågstadiet och börja mellanstadiet. Att börja i en ny klass var spännande, och det gick snabbt att träffa nya kompisar. Skolan började bli mer seriös, men allt var fortfarande roligt. Vi hann också med många utflykter under de tre åren. Vi gick runt både Albysjön och Fatburen, paddlade kanot och åkte på klassresa till en stuga som saknade rinnande vatten. I stugan fick nog alla för lite sömn, och köket var så litet att frukosten behövde ätas i omgångar. Att gå på toan mitt i natten var ett äventyr i sig. Utedasset låg en bit från stugan, det var mörkt ute och när man skulle tillbaka in knarrade dörren så fruktansvärt mycket att alla vaknade.
Att sluta mellanstadiet och börja högstadiet var, till skillnad från det förra stadieskiftet, tufft. Allt var nytt och skrämmande, lärare, klassrum och skåp. Men det skulle förändras och, jag tror, bli den bästa tiden här på skolan, trots alla prov och läxor. Vi har ju ändå blivit bjudna på glassbuffé och påskägg och fått baka blåbärskaka. Vi tvingades dock skriva ett gammalt nationella i svenska innan vi fick lov att äta kakan. Det var bara höstterminens andra dag! Brist har det varit på mycket under de tio åren här på Strandskolan. Basketbollar, klätterställningar och fotbollsmål. Pennor, sudd och linjaler. Men en sak det funnits gott om är lärarbyten. Efter drygt ett år i mellanstadiet hade Jennifer i engelska, Sofia i SO och svenska och Lena i matte och NO bytts ut mot Nadja, Lovisa och Camilla. Men där var det inte slut. I 6:an byttes Lovisas svensklektioner ut mot Åsas, och Nadja ersattes av Victoria. Även i högstadiet har det varit en viss ruljans på lärare.
Tre mattelärare har med jämna mellanrum bytt av varandra, och i teknik har vi haft fyra olika, vissa mer intresserade än andra. Till allas förvåning bestämde sig också Jörgen för att byta bort oss mot tråkiga kurser i ekonomi. Så här i slutet är nog det enda jag kan säga, även om det känns fånigt, tack. Tack till köket för all god mat. Tack till mina kompisar för många delade skratt. Och sist, men inte minst, tack till alla lärare. Utan er skulle skolan vara fruktansvärd och lönlös.
Likt förskoleklass var lågstadiet i stort sätt en väldigt rolig period. I 2:an fick vi varsin fjärilslarv att ta hand om, och i klassrummet fanns ett akvarium med gulliga små fiskar. Men att behöva gå ut i ösregn och ha överdrag när det var varmt ute var inte särskilt kul. Det fick oss att börja längta efter att bli stora, och själva få bestämma vad vi skulle ha på oss.
Jag kommer ihåg att det kändes ganska naturligt att sluta lågstadiet och börja mellanstadiet. Att börja i en ny klass var spännande, och det gick snabbt att träffa nya kompisar. Skolan började bli mer seriös, men allt var fortfarande roligt. Vi hann också med många utflykter under de tre åren. Vi gick runt både Albysjön och Fatburen, paddlade kanot och åkte på klassresa till en stuga som saknade rinnande vatten. I stugan fick nog alla för lite sömn, och köket var så litet att frukosten behövde ätas i omgångar. Att gå på toan mitt i natten var ett äventyr i sig. Utedasset låg en bit från stugan, det var mörkt ute och när man skulle tillbaka in knarrade dörren så fruktansvärt mycket att alla vaknade.
Att sluta mellanstadiet och börja högstadiet var, till skillnad från det förra stadieskiftet, tufft. Allt var nytt och skrämmande, lärare, klassrum och skåp. Men det skulle förändras och, jag tror, bli den bästa tiden här på skolan, trots alla prov och läxor. Vi har ju ändå blivit bjudna på glassbuffé och påskägg och fått baka blåbärskaka. Vi tvingades dock skriva ett gammalt nationella i svenska innan vi fick lov att äta kakan. Det var bara höstterminens andra dag! Brist har det varit på mycket under de tio åren här på Strandskolan. Basketbollar, klätterställningar och fotbollsmål. Pennor, sudd och linjaler. Men en sak det funnits gott om är lärarbyten. Efter drygt ett år i mellanstadiet hade Jennifer i engelska, Sofia i SO och svenska och Lena i matte och NO bytts ut mot Nadja, Lovisa och Camilla. Men där var det inte slut. I 6:an byttes Lovisas svensklektioner ut mot Åsas, och Nadja ersattes av Victoria. Även i högstadiet har det varit en viss ruljans på lärare.
Tre mattelärare har med jämna mellanrum bytt av varandra, och i teknik har vi haft fyra olika, vissa mer intresserade än andra. Till allas förvåning bestämde sig också Jörgen för att byta bort oss mot tråkiga kurser i ekonomi. Så här i slutet är nog det enda jag kan säga, även om det känns fånigt, tack. Tack till köket för all god mat. Tack till mina kompisar för många delade skratt. Och sist, men inte minst, tack till alla lärare. Utan er skulle skolan vara fruktansvärd och lönlös.