En dag i skolbibblan...
Att vara bibliotekarie. Hm, många tror att bibliotekarier har ett väldigt lugnt jobb med långa fikapauser bestående av för hårt vispad grädde och chokladkakor som smakar geggamoja från sandlådan, men livet för en bibliotekarie är mycket mer komplicerat än så, ska ni veta. Speciellt i rusningstrafiken vid skolstart, är jobbet som bibliotekarie ganska tufft då nya böcker köpts in som ska läggas in i datorn och få etiketter. En del böcker ska även plastas in, vilket en del kan finna synnerligen jobbigt som inte är så erfarna av inplastning av böcker.
En dag i skolbiblioteket, börjar vanligtvis på vardagarna klockan 04:02 och på helgerna 05:04, vilket bibliotekarien, Charlotta Wilson Sundström, tycker är rena rama lyxen!
Ibland brukar jag få stanna till klockan 02:42 på vardagarna, säger en väldigt trött Charlotta till Strandarens morgonpigga reporter, Linnea Carlström, och på helgerna måste jag ibland vara inlåst i städskrubben och läsa högt för dammråttorna.
Charlotta gäspar stort och sväljer ner hela kaffekannan i en klunk. Även själva automaten följer med bland de malda kaffebönorna.
Charlotta sätter sig vid sitt skrivbord och stirrar ut över sitt bibliotek. Tjugo feta högar med litteratur och läromedel är staplade på bokhyllorna i väntan på att få sina efterlängtade klisterlappar med streckkod. Man kan nästan höra hur alla sidor och omslag skriker efter uppmärksamhet. Alla böcker helt nya för säsongen.
Vanlig litteratur ska ha etiketter på utsidan längst bak på boken, förklarar Charlotta och klistrar fast en etikett på en av de många läseböckerna, och läromedel som SO-böcker, hon visar stolt en ny Historiabok, ska ha etiketter längst bak i boken fast på insidan.
Efter några minuter tar Charlotta en välförtjänst paus och pallrar sig ner till lärarrummet för att leta reda på en ny kaffeautomat. Helst en ”kaffeautomat som smälts ner av magen på en minut”, för hur kul är det för en bibliotekarie att brumma som en björn hela dagen?
När Charlotta sedan är tillbaka får hon fullt upp med åttor och fyror som febrilt ska låna böcker till de efterlängtade lektionerna. Matematik, engelska…
Tänk på att du ska lära dig allt som står i de här böckerna innan terminen är slut! Säger Charlotta till varje elev.
Hon njuter av att det inte är hon själv som behöver plugga och skrockar nöjt för sig själv när de har gått sin väg. Hon hugger in bland etiketterna igen och ber till Strandarens reporter att hjälpa henne men Linnea vägrar. Hon försöker med allt möjligt lockande med gratis godis och boktips, men hon är inte ett dugg intresserad.
Jag sitter bra här i fåtöljen, svarar hon.
Charlotta fortsätter tappert utan någon hjälp. Ibland muttrar hon buttert.
Femhundra böcker, sjutusen koppar och tio kaffeautomater senare är det äntligen dags för lunch. En stund för sig själv i personalrummet tillsammans med resten av lärarnas skvaller. Det kan inte bli bättre! Under tiden sitter Strandarens reporter och klistrar på några etiketter i smyg för att få en liten kola efter dagens slut.
Sedan fortsätter dagen långt in på natten tills alla böckerna är klara för att läggas in i datorn och kryssas. Till slut är Charlottas skrivbord så överfullt med böcker att hon sitter som bakom en mur. Charlotta pustar, nöjd med sig själv då hon kryssar den sista boken för dagen. Sedan lägger sig att sova på ett av matsalens torkade bord. Tre timmar innan nästa pass börjar…
Även om det där med de långa fikapauserna till viss del stämmer, kan man inte undgå från att de är värda det.
Eller hur?
Ibland brukar jag få stanna till klockan 02:42 på vardagarna, säger en väldigt trött Charlotta till Strandarens morgonpigga reporter, Linnea Carlström, och på helgerna måste jag ibland vara inlåst i städskrubben och läsa högt för dammråttorna.
Charlotta gäspar stort och sväljer ner hela kaffekannan i en klunk. Även själva automaten följer med bland de malda kaffebönorna.
Charlotta sätter sig vid sitt skrivbord och stirrar ut över sitt bibliotek. Tjugo feta högar med litteratur och läromedel är staplade på bokhyllorna i väntan på att få sina efterlängtade klisterlappar med streckkod. Man kan nästan höra hur alla sidor och omslag skriker efter uppmärksamhet. Alla böcker helt nya för säsongen.
Vanlig litteratur ska ha etiketter på utsidan längst bak på boken, förklarar Charlotta och klistrar fast en etikett på en av de många läseböckerna, och läromedel som SO-böcker, hon visar stolt en ny Historiabok, ska ha etiketter längst bak i boken fast på insidan.
Efter några minuter tar Charlotta en välförtjänst paus och pallrar sig ner till lärarrummet för att leta reda på en ny kaffeautomat. Helst en ”kaffeautomat som smälts ner av magen på en minut”, för hur kul är det för en bibliotekarie att brumma som en björn hela dagen?
När Charlotta sedan är tillbaka får hon fullt upp med åttor och fyror som febrilt ska låna böcker till de efterlängtade lektionerna. Matematik, engelska…
Tänk på att du ska lära dig allt som står i de här böckerna innan terminen är slut! Säger Charlotta till varje elev.
Hon njuter av att det inte är hon själv som behöver plugga och skrockar nöjt för sig själv när de har gått sin väg. Hon hugger in bland etiketterna igen och ber till Strandarens reporter att hjälpa henne men Linnea vägrar. Hon försöker med allt möjligt lockande med gratis godis och boktips, men hon är inte ett dugg intresserad.
Jag sitter bra här i fåtöljen, svarar hon.
Charlotta fortsätter tappert utan någon hjälp. Ibland muttrar hon buttert.
Femhundra böcker, sjutusen koppar och tio kaffeautomater senare är det äntligen dags för lunch. En stund för sig själv i personalrummet tillsammans med resten av lärarnas skvaller. Det kan inte bli bättre! Under tiden sitter Strandarens reporter och klistrar på några etiketter i smyg för att få en liten kola efter dagens slut.
Sedan fortsätter dagen långt in på natten tills alla böckerna är klara för att läggas in i datorn och kryssas. Till slut är Charlottas skrivbord så överfullt med böcker att hon sitter som bakom en mur. Charlotta pustar, nöjd med sig själv då hon kryssar den sista boken för dagen. Sedan lägger sig att sova på ett av matsalens torkade bord. Tre timmar innan nästa pass börjar…
Även om det där med de långa fikapauserna till viss del stämmer, kan man inte undgå från att de är värda det.
Eller hur?