Latteabstinens
När jag vaknade imorse var jag som vanligt otroligt trött. Väckarklockans vidriga signal fick mig att vilja döda, alternativt skada någon svårt, men med största ansträngning släpade jag mig ändå ur sängen in i duschen. Som i ett vakuum gjorde jag mig i ordning och några minuter sen skyndade jag iväg till pendeln. Väl på stationen möttes jag av den "trevliga" nyheten att tåget var en kvart försenat. Vilken enastående start på dagen.
Då känner jag en svag doft, jag vidgar mina näsborrar och insuper aromerna. Jag blir plötsligt klarvaken och känner hur pulsen ökar. Det är den livsfarliga latte-abstinensen som sätter in. Med bestämda steg tågar jag iväg mot Robert's coffee, beställer en Take Away-latte och betalar 25 kr till den alldeles för morgonpigga kassörskan. Hon ställer muggen på disken och jag greppar den vant med vänsterhanden innan jag återigen går till perrongen. Morgonen har med ens blivit mycket behagligare.
Det finns två saker vi kvinnor behöver här i världen; En handväska och en latte. Med handväskan slängd över höger axel och en latte i vänsterhanden är vi redo att möta omvärlden.
Göteborgs-Posten publicerade den 2 april 2008 artikeln, "Latte - kalori 08", skriven av Lena Strömberg. I artikeln skriver Strömberg att du riskerar att gå upp elva kilo på ett år om du dricker en latte om dagen. Hennes ord fick mig att fundera över om jag verkligen skulle utsätta min arma kropp för detta. Fortsätter jag som vanligt och inte gör något åt mitt beroende kommer jag eventuellt väga över hundra kilo innan jag fyllt 23. En ytterst skrämmande, men på samma gång fascinerande, tanke. Jag kan riktigt se hur alla tonårstjejer i Göteborg satte latten i halsen när de vände blad och fick se Strömbergs artikel (i alla fall den minoritet av lattedrickande göteborgskor som läser tidningen.) Ännu en sak som bidrar till unga flickors vikthets och rädsla för att bli feta.
Personligen anser jag att vill man ha en morgonlatte på väg till jobbet, skolan eller arbetsförmedlingen ska man kunna dricka det utan att få dåligt samvete för att man är lat och aldrig gymmar eller tar power-walks. Strömberg skall ha all heder för att hon upplyser oss, intet ont anande svenskar om vår ohälsosamma livsstil, men hon lyckas inte få mig att byta ut den kalorifyllda muggen och testa något sundare. Nej, det vore som att vara otrogen mot min älskade vapendragare, och otrohet går emot mina principer helt och hållet.
När jag låter de sista dropparna rinna ner och värma min strupe är jag framme vid sjukhuset där jag jobbar extra. Möjligen lite fetare, men ack så mycket lyckligare än för en timme sedan.
Det finns två saker vi kvinnor behöver här i världen; En handväska och en latte. Med handväskan slängd över höger axel och en latte i vänsterhanden är vi redo att möta omvärlden.
Göteborgs-Posten publicerade den 2 april 2008 artikeln, "Latte - kalori 08", skriven av Lena Strömberg. I artikeln skriver Strömberg att du riskerar att gå upp elva kilo på ett år om du dricker en latte om dagen. Hennes ord fick mig att fundera över om jag verkligen skulle utsätta min arma kropp för detta. Fortsätter jag som vanligt och inte gör något åt mitt beroende kommer jag eventuellt väga över hundra kilo innan jag fyllt 23. En ytterst skrämmande, men på samma gång fascinerande, tanke. Jag kan riktigt se hur alla tonårstjejer i Göteborg satte latten i halsen när de vände blad och fick se Strömbergs artikel (i alla fall den minoritet av lattedrickande göteborgskor som läser tidningen.) Ännu en sak som bidrar till unga flickors vikthets och rädsla för att bli feta.
Personligen anser jag att vill man ha en morgonlatte på väg till jobbet, skolan eller arbetsförmedlingen ska man kunna dricka det utan att få dåligt samvete för att man är lat och aldrig gymmar eller tar power-walks. Strömberg skall ha all heder för att hon upplyser oss, intet ont anande svenskar om vår ohälsosamma livsstil, men hon lyckas inte få mig att byta ut den kalorifyllda muggen och testa något sundare. Nej, det vore som att vara otrogen mot min älskade vapendragare, och otrohet går emot mina principer helt och hållet.
När jag låter de sista dropparna rinna ner och värma min strupe är jag framme vid sjukhuset där jag jobbar extra. Möjligen lite fetare, men ack så mycket lyckligare än för en timme sedan.