Många kvinnor misshandlas och våldtas
Varför är det så och vilket skydd finns att få?
Om man utnyttjas sexuellt eller blir misshandlad kan det vara svårt att veta vad man ska göra föra att få skydd om man känner sig hotad, vilken ersättning man kan kräva av gärningsmannen och vad man kan få för rådgivning och biträde i en brottsutredning.
Vad finns det för skydd att få om man känner sig hotad?
Om man till exempel känner sig hotad av sin före detta man kan man få olika form ar skydd.
Ett är något som kallas kvarskrivning. Det innebär att adressen ändras i folkbokföringsregistret, det register där man blir inskriven om man bor i Sverige. Istället så syns där adressen till skattekontoret på den gamla folkbokföringsorten.
En liknande variant är att man kan få fingerande personuppgifter om tingsrätten beslutar det. Det innebär att man får ett annat namn och annan adress än den man verkligen bor på. Det gör att man inte kan spåra personen.
Det går också i allvarliga fall att få en larmväska, ett så kallat trygghetspaket. I den finns mobiltelefon, överfallslarm och telefonsvarare. Den kan erbjudas av en polismyndighet efter prövning.
I vissa fall kan man få en livvakt som skydd.
Det finns också en till sak som den som känner sig hotad kan få. Det är ett besöksförbud vilket innebär att den som hotar den andra förbjuds att vara i närheten av den hotades hem. Om man vill ha ett sådant eller har frågar om det så kan man vända sig till sin lokala polis- eller åklagarmyndighet.
Det är sjukt att man i vårt svenska samhälle som kvinna kan behöva känna sig så hotad av en man att man ska behöva bära larmväskor eller få ändrade adresser. Ingen kan må särskilt bra, vare sig för den som hotar eller den som hotas. Den som hotas kan inte må bra av att behöva vara konstant rädd för vad som väntar bakom dörren när man går ut, vad som skymtar på andra sidan röken på fester. ”Det kan vara han, det kan vara han.”
En annan sak som måste vara vidrigt är att man inte kan avslöja sitt namn, i skola, på klassfoto eller när man ska behöva säga det.
Jag är också en sådan konstig typ som tror att en sådan som misshandlar inte ska behöva höra en liten tvekan om han ska ha vård eller fängelse. Han ska (enligt mig) självklart ha vård och få tillbaka sitt liv som han säkert en gång hade, han ska få tänka över saker och ting tillsammans med en psykolog. Genom fängelse kommer bara mer psykisk press och ingen bättre mående människa!
Vem ska man kontakta om man blivit utsatt eller har frågor?
För er som inte visste det så har vi faktiskt ett sos-telefonnummer:
112
På alla polismyndigheter finns en brottsofferjour:
Brottsofferjourens telefon: 0200-21 20 19
Tyresö Brottsofferjour Tfn: 08-466 91 66
Hjälp både psykiskt och vid brottsutredningar
Det finns nästan gratis hjälp som man har rätt till, vid en rättegång, som svensk medborgare. Om man utsatts för sexuellt övergrepp kan man få juridiskt biträde, ett så kallat målsägarbiträde. I de flesta fall är det en advokat, som har till uppgift att stödja en vid förundersökning och rättegången. Han/hon hjälper också till med att föra talan om skadestånd.
För mig är detta en självklarhet att man ska ha rätt till. Det är mycket bra att det finns sådana lagar. Det gör att fler vill ta tag i sin situation.
Vad säger lagen om ersättning av gärningsmannen?
Det finns olika ersättningar gärningsmannen kan tvingas få betala till den utsatte. Man kan få ersättning för:
- fysiska och psykiska skador där man behöver gå till läkaren eller en psykolog.
- kränkning av personen
- värdet av stulna saker
- saker man äger som skadats och måste repareras.
Om domstolen dömer ut skadestånd så kommer Kronofogdemyndigheten att kräva in beloppet helt kostnadsfritt, men bara om den utsatte vill det. Man kan få en advokat helt gratis, med undantag för vissa enstaka fall, som för dennes talan vid rättegång.
Det är viktigt att ta kontakt med försäkringsbolagen för de kan även de ge ersättning vid personskada.
Om den som utsatts inte har någon försäkring eller den dömde inte kan betala sitt skadestånd kan man i vissa fall få ersättning från staten, det kallas brottskadeersättning.
Visst är ersättningar en del till hjälp, speciellt om man är en ensamstående mamma och behöver pengar, men den egentliga kränkningen kan inte ersättas med pengar för någon.
Hur är det i andra delar av världen?
Om man tittar utanför Sverige så är det på många ställen mycket sämre. När man ser bilder från Irak så bär kvinnorna burka. En heltäckande filt med små hål för ögonen då att man kan se någonting. Det är ju helt vidrigt. I en del kulturer så sker det hedersmord på flickan i familjen om hon inte gifter sig med den som familjen har valt. Hon vill ju bara gifta sig med den som hon tycker om.
I Indien bränns kvinnor till döds! Det motsvarar medeltid i Sverige.
Men hur var synen på kvinnan på 1800-talet i Sverige? Det är bara 100-200 år sedan och då hade kvinnor inget inflytande alls. Det dröjde till 1921 innan kvinnor över huvud taget fick rösta i Sverige och ens kunna bestämma vem de ville ha som statsminister och regering. Det var ju för 83 år sedan! Det är många av våra gamla i samhället som levde på den tiden.
Men Sverige är inte i närheten värst på den punkten ändå. Schweiz införde rösträtt för kvinnor år 1965! Det var ju åren då Beatles var kända! Den första månfärden var väl också däromkring. Kan man föreställa sig världen när världskrigen sedan länge var historia och samhället fungerade väl, då var det männen som bestämde i det centrala landet Schweiz! Det är helt ofattbart.
”Varför har inte kvinnan skaffat det tidigare?” är en fråga som jag aldrig skulle ställa mig. Istället ”Hur kunde männen vara så korkade att man inte tog reda på kvinnornas kloka åsikter”? Vem vet, kanske vi varit mycket längre i utvecklingen nu, om kvinnor var med och bestämde? Det tror jag är fullt rimligt.
Lite förvirrande statistik… Jämför Norrbotten, Stockholm och Blekinge!
(*Antal brott per 100 000 invånare) (OBS! Sexualbrotten är även de mot barn)
(Från Brottförebyggande riksförbundet, det är det de flesta använder sig av har jag sett på andra sidor, så det ska vara en säker källa)
Antal anmälda brott i Stockholm år 2003 Norrbottens Blekinge
län år 2003 län år 2003
Misshandel mot kvinnor: 6 399 *345 | *211 | *183
Sexualbrott: 2 718 *146 | *84 | *69
Av de, våldtäkt: 719 *39 | *12 | *20
Jämförelse mot 1996 i Stockholm
Misshandel mot kvinnor: 5995
Sexualbrott: 2124
Av de, våldtäkt: 462
Och 1988…
Misshandel mot kvinnor: 3800
Sexualbrott: 1311
Av de, våldtäkt: 369
Det är ganska intressant att jämföra olika delar av vårt långa land. Jag har jämfört, huvudstad, Norrbottens län och ett län i söder, Blekinge. Det jag ville var att ta reda på var det var mest brott och om det hade med hur tätt man bodde. Det som däremot visade sig var att Blekinge var minst av dessa brott och Norrbotten tvåa. Det stämmer ju inte riktigt med tätheten av befolkningen. Därför tittade jag på en till nämligen Jönköpings län och Skåne län för att se om man kunde bli klokare på det. Slutsatsen man kan dra av det är att det är vanligare med kvinnomisshandel, våldtäkter och sexualbrott i de län som innehåller stora städer som Malmö och Stockholm.
En anledning till det kan vara att det finns många utslagna, som är utanför samhället. Det finns också mycket knark inblandat i storstäderna. Det är inte alls svårt att få tag på om man vill det. Knark och alkohol leder en in i en ond cirkel som leder till nya saker, som kanske våldtäkt och misshandel. I stort sett alla våldtäkter görs för att mannen vill känna makt över kvinnan och inte för att han upplever sexuell njutning.
Detta är den anmälda brottsligheten, det finns självklart även många brott som inte anmäls. Det är nog många som inte vågar anmäla just på grund av att att de känner sig hotade av gärningsmannen. Det är en förklaring men säkert inte den hela. Om man tänker sig in i kvinnans situation kan man genast känna hur kränkt och nedstämd man blivit. Man orkar helt enkelt inte ta itu med sakerna och vill helst bara glömma dem. Det är en lång process att gå till domstol, erkänna för sig själv att man mår dåligt och stå emot gärningsmannens eventuella hot. Om man inte har någon nära att stötta sig mot så är det nog väldigt svårt för vem som helst att ta tag i det.
Men vad gör man åt detta då?
Jo, självklart måste man få tjejerna/kvinnorna att våga säga till polisen. Men det är lättare sagt än gjort. En sak som jag tror är viktig är informationen. Man måste få veta vad det finns för säkerhet om man anmäler och man måste få veta att det är gärningsmannen som gjort fel, inte man själv.
En gång såg jag ett program om en 16-årig flicka som rymde hemifrån flera veckor i sträck. Polisen kom och tog henne en dag. De skrek åt henne och hon skrek tillbaka. Det enda hon ville ha, sa hon senare framför kameran, var trygghet, någon som lyssnade. Det måste finnas trygghet att hitta hos polisen särskilt för de som inte har några föräldrar som bryr sig. Samhället måste kunna ge ungdomar det!
Dessutom är det ju väldigt läskigt att allting har ökat i antal. Sedan år 1988 till år 2003 har sexualbrotten blivit fler än det dubbla, våldtäkterna nästan det dubbla, och våldet mot kvinnor med cirka 70 procent. Det tycker jag är väldigt skrämmande, inte minst pga. att samhället jobbar hårt på att få det mer jämställt, att kvinnor är lika mycket värda. Det är ju det som motarbetas med fler fall av kvinnomisshandel och våldtäkter. Det är ju bara bevis på att det fortfarande finns människor som ser ner på kvinnor rejält.
Det är ändå lite lugnande att det mellan perioden 1996-2003 ”bara” ökade men ca 400 fall i Stockholm men mellan 1988-1996 ökade det hela 2200 fall! Det man ser är ju en ”minskning av ökningen” i alla fall.
Källor:
Polisen: www.polisen.se
Brottsförebyggande rådet: www.bra.se
DN www.dn.se
Om man till exempel känner sig hotad av sin före detta man kan man få olika form ar skydd.
Ett är något som kallas kvarskrivning. Det innebär att adressen ändras i folkbokföringsregistret, det register där man blir inskriven om man bor i Sverige. Istället så syns där adressen till skattekontoret på den gamla folkbokföringsorten.
En liknande variant är att man kan få fingerande personuppgifter om tingsrätten beslutar det. Det innebär att man får ett annat namn och annan adress än den man verkligen bor på. Det gör att man inte kan spåra personen.
Det går också i allvarliga fall att få en larmväska, ett så kallat trygghetspaket. I den finns mobiltelefon, överfallslarm och telefonsvarare. Den kan erbjudas av en polismyndighet efter prövning.
I vissa fall kan man få en livvakt som skydd.
Det finns också en till sak som den som känner sig hotad kan få. Det är ett besöksförbud vilket innebär att den som hotar den andra förbjuds att vara i närheten av den hotades hem. Om man vill ha ett sådant eller har frågar om det så kan man vända sig till sin lokala polis- eller åklagarmyndighet.
Det är sjukt att man i vårt svenska samhälle som kvinna kan behöva känna sig så hotad av en man att man ska behöva bära larmväskor eller få ändrade adresser. Ingen kan må särskilt bra, vare sig för den som hotar eller den som hotas. Den som hotas kan inte må bra av att behöva vara konstant rädd för vad som väntar bakom dörren när man går ut, vad som skymtar på andra sidan röken på fester. ”Det kan vara han, det kan vara han.”
En annan sak som måste vara vidrigt är att man inte kan avslöja sitt namn, i skola, på klassfoto eller när man ska behöva säga det.
Jag är också en sådan konstig typ som tror att en sådan som misshandlar inte ska behöva höra en liten tvekan om han ska ha vård eller fängelse. Han ska (enligt mig) självklart ha vård och få tillbaka sitt liv som han säkert en gång hade, han ska få tänka över saker och ting tillsammans med en psykolog. Genom fängelse kommer bara mer psykisk press och ingen bättre mående människa!
Vem ska man kontakta om man blivit utsatt eller har frågor?
För er som inte visste det så har vi faktiskt ett sos-telefonnummer:
112
På alla polismyndigheter finns en brottsofferjour:
Brottsofferjourens telefon: 0200-21 20 19
Tyresö Brottsofferjour Tfn: 08-466 91 66
Hjälp både psykiskt och vid brottsutredningar
Det finns nästan gratis hjälp som man har rätt till, vid en rättegång, som svensk medborgare. Om man utsatts för sexuellt övergrepp kan man få juridiskt biträde, ett så kallat målsägarbiträde. I de flesta fall är det en advokat, som har till uppgift att stödja en vid förundersökning och rättegången. Han/hon hjälper också till med att föra talan om skadestånd.
För mig är detta en självklarhet att man ska ha rätt till. Det är mycket bra att det finns sådana lagar. Det gör att fler vill ta tag i sin situation.
Vad säger lagen om ersättning av gärningsmannen?
Det finns olika ersättningar gärningsmannen kan tvingas få betala till den utsatte. Man kan få ersättning för:
- fysiska och psykiska skador där man behöver gå till läkaren eller en psykolog.
- kränkning av personen
- värdet av stulna saker
- saker man äger som skadats och måste repareras.
Om domstolen dömer ut skadestånd så kommer Kronofogdemyndigheten att kräva in beloppet helt kostnadsfritt, men bara om den utsatte vill det. Man kan få en advokat helt gratis, med undantag för vissa enstaka fall, som för dennes talan vid rättegång.
Det är viktigt att ta kontakt med försäkringsbolagen för de kan även de ge ersättning vid personskada.
Om den som utsatts inte har någon försäkring eller den dömde inte kan betala sitt skadestånd kan man i vissa fall få ersättning från staten, det kallas brottskadeersättning.
Visst är ersättningar en del till hjälp, speciellt om man är en ensamstående mamma och behöver pengar, men den egentliga kränkningen kan inte ersättas med pengar för någon.
Hur är det i andra delar av världen?
Om man tittar utanför Sverige så är det på många ställen mycket sämre. När man ser bilder från Irak så bär kvinnorna burka. En heltäckande filt med små hål för ögonen då att man kan se någonting. Det är ju helt vidrigt. I en del kulturer så sker det hedersmord på flickan i familjen om hon inte gifter sig med den som familjen har valt. Hon vill ju bara gifta sig med den som hon tycker om.
I Indien bränns kvinnor till döds! Det motsvarar medeltid i Sverige.
Men hur var synen på kvinnan på 1800-talet i Sverige? Det är bara 100-200 år sedan och då hade kvinnor inget inflytande alls. Det dröjde till 1921 innan kvinnor över huvud taget fick rösta i Sverige och ens kunna bestämma vem de ville ha som statsminister och regering. Det var ju för 83 år sedan! Det är många av våra gamla i samhället som levde på den tiden.
Men Sverige är inte i närheten värst på den punkten ändå. Schweiz införde rösträtt för kvinnor år 1965! Det var ju åren då Beatles var kända! Den första månfärden var väl också däromkring. Kan man föreställa sig världen när världskrigen sedan länge var historia och samhället fungerade väl, då var det männen som bestämde i det centrala landet Schweiz! Det är helt ofattbart.
”Varför har inte kvinnan skaffat det tidigare?” är en fråga som jag aldrig skulle ställa mig. Istället ”Hur kunde männen vara så korkade att man inte tog reda på kvinnornas kloka åsikter”? Vem vet, kanske vi varit mycket längre i utvecklingen nu, om kvinnor var med och bestämde? Det tror jag är fullt rimligt.
Lite förvirrande statistik… Jämför Norrbotten, Stockholm och Blekinge!
(*Antal brott per 100 000 invånare) (OBS! Sexualbrotten är även de mot barn)
(Från Brottförebyggande riksförbundet, det är det de flesta använder sig av har jag sett på andra sidor, så det ska vara en säker källa)
Antal anmälda brott i Stockholm år 2003 Norrbottens Blekinge
län år 2003 län år 2003
Misshandel mot kvinnor: 6 399 *345 | *211 | *183
Sexualbrott: 2 718 *146 | *84 | *69
Av de, våldtäkt: 719 *39 | *12 | *20
Jämförelse mot 1996 i Stockholm
Misshandel mot kvinnor: 5995
Sexualbrott: 2124
Av de, våldtäkt: 462
Och 1988…
Misshandel mot kvinnor: 3800
Sexualbrott: 1311
Av de, våldtäkt: 369
Det är ganska intressant att jämföra olika delar av vårt långa land. Jag har jämfört, huvudstad, Norrbottens län och ett län i söder, Blekinge. Det jag ville var att ta reda på var det var mest brott och om det hade med hur tätt man bodde. Det som däremot visade sig var att Blekinge var minst av dessa brott och Norrbotten tvåa. Det stämmer ju inte riktigt med tätheten av befolkningen. Därför tittade jag på en till nämligen Jönköpings län och Skåne län för att se om man kunde bli klokare på det. Slutsatsen man kan dra av det är att det är vanligare med kvinnomisshandel, våldtäkter och sexualbrott i de län som innehåller stora städer som Malmö och Stockholm.
En anledning till det kan vara att det finns många utslagna, som är utanför samhället. Det finns också mycket knark inblandat i storstäderna. Det är inte alls svårt att få tag på om man vill det. Knark och alkohol leder en in i en ond cirkel som leder till nya saker, som kanske våldtäkt och misshandel. I stort sett alla våldtäkter görs för att mannen vill känna makt över kvinnan och inte för att han upplever sexuell njutning.
Detta är den anmälda brottsligheten, det finns självklart även många brott som inte anmäls. Det är nog många som inte vågar anmäla just på grund av att att de känner sig hotade av gärningsmannen. Det är en förklaring men säkert inte den hela. Om man tänker sig in i kvinnans situation kan man genast känna hur kränkt och nedstämd man blivit. Man orkar helt enkelt inte ta itu med sakerna och vill helst bara glömma dem. Det är en lång process att gå till domstol, erkänna för sig själv att man mår dåligt och stå emot gärningsmannens eventuella hot. Om man inte har någon nära att stötta sig mot så är det nog väldigt svårt för vem som helst att ta tag i det.
Men vad gör man åt detta då?
Jo, självklart måste man få tjejerna/kvinnorna att våga säga till polisen. Men det är lättare sagt än gjort. En sak som jag tror är viktig är informationen. Man måste få veta vad det finns för säkerhet om man anmäler och man måste få veta att det är gärningsmannen som gjort fel, inte man själv.
En gång såg jag ett program om en 16-årig flicka som rymde hemifrån flera veckor i sträck. Polisen kom och tog henne en dag. De skrek åt henne och hon skrek tillbaka. Det enda hon ville ha, sa hon senare framför kameran, var trygghet, någon som lyssnade. Det måste finnas trygghet att hitta hos polisen särskilt för de som inte har några föräldrar som bryr sig. Samhället måste kunna ge ungdomar det!
Dessutom är det ju väldigt läskigt att allting har ökat i antal. Sedan år 1988 till år 2003 har sexualbrotten blivit fler än det dubbla, våldtäkterna nästan det dubbla, och våldet mot kvinnor med cirka 70 procent. Det tycker jag är väldigt skrämmande, inte minst pga. att samhället jobbar hårt på att få det mer jämställt, att kvinnor är lika mycket värda. Det är ju det som motarbetas med fler fall av kvinnomisshandel och våldtäkter. Det är ju bara bevis på att det fortfarande finns människor som ser ner på kvinnor rejält.
Det är ändå lite lugnande att det mellan perioden 1996-2003 ”bara” ökade men ca 400 fall i Stockholm men mellan 1988-1996 ökade det hela 2200 fall! Det man ser är ju en ”minskning av ökningen” i alla fall.
Källor:
Polisen: www.polisen.se
Brottsförebyggande rådet: www.bra.se
DN www.dn.se