Blodtörstiga mobbare med vassa huggtänder

Kriminella, blodtörstiga mobbare med vassa huggtänder, så jag såg på niorna. Att de flesta av dem som inte kom till skolan var ute och antingen röjde eller satt fast i fängelse. Sanningen var ju att de troligtvis var sjuka eller lediga. Jag kommer ihåg i 6års när vi skulle ha en idrottsdag tillsammans med niorna. Vi skulle paras ihop 2 nior + 2 6åringar för att orientera tillsammans i Alby friluftsgård. Från den dagen jag fick reda på detta hade jag ångest och grubblade väldigt mycket över det. Jag funderade på om jag på något sätt kunde bli sjuk eller fejka en sjukdom vilket inte skulle ha fungerat så bra eftersom min skådespelartalang inte direkt är att lita på. Jag fruktade det värsta, att jag skulle behöva orientera med två läskiga killar som skulle spöa upp mig om jag så mycket som kollade på dem. Jag var helt enkelt så rädd att jag fick mamma att prata med min lärare Karin ljus som hon kallades, om att bli placerad tillsammans med två snälla tjejer. Allting fixade sig tillslut. Snart ska jag bli ihopparad 4 och 4 igen. Enda skillnaden är att den här gången är jag inte en rädd liten 6åring, den här gången är jag en i nian.

Jag antar att många kan känna igen sig i detta. Kanske inte just med rädslan för nior utan en rädsla för ovetskapen. Att vara rädd för det som man inte upplevt tidigare. Under åren som gått har mitt självförtroende stärkts och min rädsla försvunnit mer och mer. Jag har lärt mig att vi äldre på skolan kan se lite läskiga ut med vårat utseende, vara lite högljuddare i korridorerna än resten av eleverna och såklart finns de alltid de som gillar att retas. Men trots alla dessa egenskaper så är vi oftast snälla och de flesta respekterar faktiskt de yngre barnen på skolan. Idag är jag själv en niondeklassare, jag vet att jag inte är så farlig som jag en gång trodde.