Borde inte lärare ha humor?

Det roliga med hela saken är när man frågar just den läraren som absolut har minst humor i hela skolan om varför de inte kan ta ett skämt? Självklart får man ju det svar man förväntat sig: ”klart jag kan ta ett skämt”. Då lyder mitt lilla svar till den läraren: ”men du blir ju sur så fort någon i klassen säger ett skämt som alla skrattar åt”.

Under hela min skolgång, snart tio år nu så har jag mött ytterst få lärare som kan skratta. Jag tycker att lärare är i stort sett riktigt tråkiga, men det finns självklart undantag. De lärarna är lite yngre och har inga barn och då är ju en fråga ifall de lärarna som blir sura för i stort sett allt inte kan släppa sin mammaroll när de går till jobbet?

Jag minns alla de sista lektioner där alla varit trötta och skrattat åt allt och alla. Oftast har läraren sagt minst hundra gånger att hon/han också varit trött men att man ändå måste hålla sig i skinnet. I det läget så hatar man bara den läraren bara för den meningen. Varför kan inte lärarna vara människor också och skratta lite? Var inte den roboten som ska vara perfekt utan ”buggar”.

Det skulle vara en riktig höjdare om lärarintervjun hade med krav som att läraren inte ska ha några barn och att de får göra ett humor test. Det skulle vara riktigt bra! Men i framtiden tänk vad ballt det skulle vara med en gammal tant med skönaste humorn. Tänk att ha den tanten framför sig, helt rynkig och som skrattar åt alla skämt som sägs i klassen. Bara tanken får mig att garva, helt galet kul! Det som blir jobbigt är ju att tanten kommer ju dö någon gång tyvärr och i stort sett alla kommer ju att sakna henne och de kommer man ju inte på direkten göra med den tråkiga läraren som alltid var sur? Har jag inte rätt?