Bara människa


Sandra Grafford 2013-11-22

Eleverna i årskurs 8 har under hösten 2013 jobbat med genusperspektiv. Denna insändarel är ett resultat av det arbetet.

För ett tag sedan fick jag en uppgift av skolan att titta på barnkläder genom ett genusperspektiv. Vad jag kom fram till av det jag såg var att flickornas kläder satt mycket tajtare på kroppen än vad pojkarnas kläder gjorde, fast till exempel båda byxorna var i samma storlek. Inte bara att de satt nära på kroppen, dem var gjorda i ömtåligare material, med många detaljer som glittriga paljetter som riskerar att trilla av. Det kan leda till att många små flickor väljer att leka på ett helt annat sätt för att inte ta sönder sina kläder. Pojkarnas kläder var gjorda i ett grovare material som är mycket mer praktiskt om små barn ska kunna leka som de vill. 

Det pressar bara in små flickor och pojkar i normer och könsroller om hur dem ska bete sig. Varför styr man då in flickor om hur dem beter sig “kvinnligt” och små pojkar hur dem beter sig “manligt” när barn bara är barn, för en pojke måste inte födas vildare än vad en flicka gör. Tänk in dig i rollen som en liten flicka vars högsta önskan för stunden är att leka kull och klättra i träd, men känner att hon måste avstå för att kjolen kan gå sönder. Tänk dig även som en liten pojke som känner att han absolut inte kan bli ledsen när han har trillat, för som pojke ska du vara tuff. Är inte det sjukt?

Idag är jag fjorton år och detta gör mig otroligt deprimed. Överallt ser man hur man ska vara, reklambudskapen framhäver kvinnor med perfekta kroppar och jag känner att jag inte är bra nog för kraven är inte mänskliga.Trots att hur fina modeller än är blir de ändå retuscherade. Alla ska kunna få göra det de känner att de vill göra med sina liv. Skulle det inte vara kul och bra för varje barn att få välja kläder och färger utan att en kille blir kallad “fjolla” och en tjej betraktas konstig? Det behövs att man släpper järngreppet om normer om manligt och kvinnligt. För alla är vi bara människor.