Att ha Asperger
Vet ni hur det känns att blivit retad hela sitt liv för att man inte är som alla andra?
Vet ni hur det känns att fått höra att man är dum i huvudet och att man inte jobbar alls?
Vet ni hur det känns att få åka in på psykiatrimottagning för att prata om hur man mår och vad jag tycker om min medicin?
Så har jag haft det i hela mitt liv.
Jag tänker annorlunda.
Jag måste ta medicin för att koncentrera mig.
Det blir svårare med skolarbetet för mig jämfört med andra.
Jag planerar inget för morgondagen och jag gör vad jag kan för att ha det bra och att jag väntar inga under från vår Herre.
En vanlig skoldag för mig kan vara att:
Jag vaknar
Jag går upp
Jag äter frukost
Samt tar jag min medicin. För gör jag inte det så far jag fram som en pistmaskin i en hemslöjdsbutik.
Sedan väntar jag på Sirius Humanums skoltaxi som tar mig till Strandskolan.
När jag kommer dit så väntar jag på att lektionerna skall börja.
Som jag sa tidigare så tänker jag annorlunda
Jag tycker det är svårt med planering.
Det händer ofta. Jag har så många tankar i huvudet så att jag går vilse i dem.
De vuxna visar förståelse genom att påminna mig istället för att skälla på mig.
Så kan en vanlig skoldag se ut för mig.
Det är inte lätt att vara jag för att aspergen gör så att jag inte har det som alla andra.
Men vet du hur det känns att få komma till en ny skola en ny klass och att få känna sig välkommen och älskad för just för den du är?
Vet ni hur det känns?
Det vet jag, att få komma till Strandskolan och klass 7. Jag har fått många fina vänner Jag är inte mobbad, jag känner mig älskad på Strandskolan.Jjag får vara mig själv här på Strandskolan.
Jag heter Marcus Magnusson och är stolt över att gå på Strandskolan, stolt över att ha Asperger, stolt över att vara mig själv!