Hälsa, självbild och relationer


Alice Alm och Hedda Röstin 2017-01-24

Två versioner av Cajsa.
Bild: Jonas Åhlund
Två versioner av Cajsa.

I fredags den 20 januari kom Cajsa Tengblad och hade två föreläsningar för oss på högstadiet. Hon beskriver föreläsningen med tre ord. Hälsa, självbild och relationer. Ämnen som vi också tycker är väldigt viktiga för dagens samhälle.

Dels berättade hon saker, både bra och dåliga, som har hänt i hennes liv och närhet. Utifrån dom gav hon oss några tips som vi kan få användning av i livet. Hon sa aldrig om vi skulle ha det jobbigt i livet, utan när. Hon sa att vi behövde vara förberedda med vår så kallade ryggsäck.
Den ryggsäcken där vi skulle kunna ha en massa plåster i men även där vi får med tunga saker som är jobbiga att bära på. Men det är plåstren som kan förbereda oss för det jobbiga som någon gång kommer hända. I dagens samhälle finns det en stor strävan efter perfektionism. Allt man gör ska vara perfekt. Men ingen människa har en perfekt ryggsäck. Vissa har extremt hemska och tunga saker som nästan är omöjliga att bära på, medan andra har lättare saker att bära. Men vad som än tynger känns det ju jobbigt och man ska man få hjälp. Cajsa berättade om när hon var liten då hon mött på en massa saker som skulle hända henne i framtiden. Men då när hon var i vår ålder tänkte hon bara ”Stackars hon med ätstörningar, men det kommer aldrig hända mig. Stackars han vars föräldrar skilt sig, men det kommer aldrig hända mig. Och stackars min fantastiska kollega som gick in i väggen, men det kommer ju aldrig hända mig. Som ni förstår hände alla dessa saker henne. Hennes föräldrar skilde sig under tiden då hon tog studenten. Hon fick ätstörningar några år efter det och sedan gick hon rakt in i väggen. Hon berättade om hennes självbild och hur viktigt det ämnet är. För det är ju bara en människa man ska leva med hela livet, och det är än själv.
Hur ska man då kunna gilla livet om man inte ens kan acceptera sig själv. Men hon nämnde också en väldigt viktig del i detta. Hon hade frågat en person som lyssnat på denna föreläsning i en annan skola.  ”Tror du att man skadar sig själv om man inte har blivit skadad av andra?”

“Nej” hade hon med skärsår på armarna svarat snabbt.
Så tror jag det är med ens självbild. Om man aldrig får den bekräftelsen man behöver kommer det blir svårare att kunna gilla sig själv. Det är jättesvårt att kunna se sina egenskaper om ingen påminner dig om dom.

Hon kallade detta bekräftelsebehov för “jakten på likes” som jag tror att många kan relatera till. Nuförtiden är många beroende av bekräftelse och likes. Detta bekräftelsebehov har funnits länge, men nu har det blivit lite mer. Det är dels på grund av alla sociala medier där många uppdaterar med bilder och texter i jakten på likes, på bekräftelse. Man vill bli bedömd. Visst så gäller det inte alla, men många kan nog relatera. Man vill så gärna ha bekräftelse för att man vill bli omtyckt. Men vad händer om man helt plötsligt inte får några likes? Då vet man inte vad det var fel på och det kan i långa drag leda till att man vill ändra på sig själv.
Antingen på sitt sätt eller sitt utseende.

Det här påminner lite om avsnitt 1 säsong 3 av teveserien "Black mirror". Den handlade om en förutspådd framtid, där alla blev bedömda. När man träffade någon skulle man bedöma och man kunde även se vad den hade för bedömning. Det ledde till att nästan alla var beroende av att vara perfekta, allt skulle vara helt perfekt. För i princip alla, handlade livet i stort sett om att få så hög bedömning som möjligt, att bli omtyckt.

När man ser den filmen verkar den kanske ganska löjlig och överdriven, men om man faktiskt tänker efter så undrar jag lite var vår värld är på väg. Nu är många beroende av bekräftelse och bedömning, men inte alls på samma sätt som i filmen. Fast med åren skulle det egentligen lätt kunna bli så, det skulle kunna vara framtiden.

Men det fanns några i filmen som vågade gå emot. Det var en kvinna med väldigt låg rankning, men hon struntade i alla andra, om att behöva låtsas för att bli omtyckt. För det var just det alla gjorde. Alla låtsades, log och verkade så trevliga och fina, fast dom egentligen var helt vanliga människor som egentligen inte orkade dölja alla känslorna. Men den här kvinnan, hon orkade inte bry sig. Om hon runt andra människor ville vara arg eller upprörd, då höll hon inte tillbaka det för att verka perfekt, utan hon vågade visa sitt riktiga jag, även om det skulle sänka hennes bedömning.

Det tror jag att vi borde ta av lite i vårt liv. Istället för att hela tiden låtsas vara perfekta på sociala medier eller i verkliga livet, så måste vi våga visa vårt riktiga jag. Vi måste kunna ta en bild utan att dra in magen eller en selfie utan att sminka sig i hela ansiktet.

Cajsa sade även att “ingen har någonsin dött av för mycket kärlek och likes”. Så istället för att bara gå omkring och bry sig om hur man själv ser ut eller hur man själv ska göra för att bli omtyckt, “naveltittare” som hon kallade det, våga ge andra det du vill ha. För tänk om alla tänkte så? Det skulle inte fungera. Därför kan du istället ge fina kommentarer till andra eller lika deras bilder så kanske dom gör detsamma. För det kostar inget att ge kärlek.

Hon påminde oss även om att vi människor faktiskt bara har två händer. Man tar med ena handen och ger med andra. Alla är olika. Vissa tar mycket och ger lite. Andra ger mycket och tar lite. Sen finns det vissa som hittat det där “lagom”. Då man både tar och ger. Men för att orka med livet måste man försöka hitta balansen, både ta och ge.

Cajsa pratade även om många fler saker, men om vi skulle skriva om allt detta här skulle denna artikel bli alltför lång.

Till sist vill vi tacka Cajsa för att hon tog sig hit och höll två fantastiska föreläsningar för oss. Det har nog betytt mycket i mångas liv och sätt att tänka.

Cajsas hemsida.


Bild: Jonas Åhlund

Bild: Jonas Åhlund