Kära Strandskolan


Jonas Åhlund 2019-06-13

När jag började här hade jag många förväntningar på både skolan och alla människor som skulle gå tillsammans med mig de åtta kommande åren.

När jag klev in genom entrén på Kobben i andra terminen av ettan möttes jag av mina nya klasskamrater. Kompisar som redan hittat sin trygga punkt i skolan och bundit vänskapsrelationer till varandra. En del av dem hade till och med gått med varandra sedan förskolan. Ändå blev jag fort en del av klassen 1A. Redan efter min första dag i Strandskolan tog jag med mig två av mina nya kompisar hem. Det är inte självklart att känna sig så pass välkomnad i en klass, redan efter första dagen. Bara det visar på hur fina individer som finns i den här skolan, både lärare som elever.

Cirka 5655 timmar har jag spenderat i Strandskolan. Tusentals timmar av ständigt pluggande. Pluggande för prov som skulle avgöra mitt betyg i enskilda ämnen och som tillsammans skulle bilda min merit. Min merit som skulle vara det slutgiltiga avgörandet för vilket gymnasium jag ens har möjlighet att komma in på. Tusentals timmar av skrivna reflektioner kring varenda jävla ämne, diskussioner har gått kring varför man ens ska ha reflektioner i bild och slöjd? Borde det inte vara vilka praktiska kunskaper man har i ämnet som räknas, i alla fall i just de ämnena. Som att det inte vore nog med massa jävla inlämningar veckan innan lovet, ska lärarna pricka ett prov på fredagen innan lovet. Allt för att kaosa ens vardag ännu mer. Skolan har tryckt på med en massa onödigt plugg, som man känner är helt irrelevant just nu. Men plugget är inte allt.

Dina betyg visar inte vem du är som person, vilken sport du är grym på eller hur bra du mår i dig själv och hur värdefull just du är. Visst man behöver inte gå in för att misslyckas inför varje prov, men att ständigt plugga och inte ha något annat liv, skulle åtminstone inte hjälpt mig till att må bra i grundskolan. Jag har aldrig haft tankeställningar om att gå ut med A i vartenda ämne, eller att plugga stenhårt varje dag. Däremot har jag jobbat på helt okej på lektionerna eftersom jag känt att det är då man ska vara fokuserad och “motiverad” till pluggandet. Även om jag vet hur mycket man ibland inte pallar med matten sista lektionen på dagen och bara sitter och snackar med kompisar i 50 minuter utan att egentligen skriva svar på en enda fråga. Eller hur man skjuter upp pluggandet till dagen innan provet och sitter helt slut kl 10-12 på kvällen och inte fattar någonting av vad man ens läser för något.

Jag har dock nästan aldrig varit tryckt av en förälder om hur jag ska prestera i skolan. Det har varit väldigt skönt att inte känna en stor press för hur man ska lyckas i varje enskilt ämne, såklart har väl de, som många andra föräldrar, tyckt att jag varit lat som inte pluggat eller knäpp som börjat plugga sista dagen innan ett prov, men de har aldrig ställt krav på hur hög merit jag ska ha eller hur bra jag ska lyckas i ett ämne. Vilket jag tror är viktigt, eftersom man då slipper stressen hemifrån, åtminstone. Så tack mamma och pappa, för att ni trott på mig och inte pressat mig till högre merit än den jag redan har. Tack för att ni gjort mig medveten om att grundskolan inte är hela världen.

I Strandskolan har jag både skrattat, gråtit, bråkat, tjafsat, varit less på allt, samtidigt som jag känt mig lycklig. Jag har framförallt lärt känna människor som jag umgåtts med i snart åtta år. Människor som jag nu ska släppa, samtidigt som jag ska träffa en hel del nya och spendera de kommande tre åren med. Samtidigt som det är sjukt att jag snart kommer gå ifrån Strandskolan och aldrig mer ha en riktig lektion här, eller gå omkring i korridorerna och längta efter nästa lov.

För efter detta lov återvänder varken jag eller någon i min årskurs till Strandskolan, utan vi splittras och “börjar” om på nytt, i en helt ny skola, med helt nya människor och förutsättningar.

Och våra betyg kommer inte att vara ett kvitto på våra personligheter. Betyget kommer bara att vara siffror på ett papper, i ett kuvert, som faktiskt inte behöver ha någon som helst betydelse för hur bra vi som människor presterar och lyckas i våra liv. Däremot kommer vi ha med oss kunskaper, vänner och minnen från vår tid här på Strandskolan.
Tack.