Tipsa en vän om denna artikel:
Till:
Från:

Kärlekens cirkel


Jonas Åhlund 2007-10-05

Berättelsen om druvklasen.
Berättelsen om druvklasen.

I den här avdelningen publicerar Strandaren berättelser som handlar om Kärlek. Följande berättelse finns att läsa i Paulo Coelhos bok Zahiren.

En morgon knackade en bonde på porten till ett kloster. När portvakten öppnade räckte han fram en praktfull druvklase.

    "Kära portvakt, det här är de finaste druvorna från min vingård. Och jag har kommit hit för att ge dem till dig."
    "Tack! Jag ska gå raka vägen till abboten med dem. Han kommer att bli glad över gåvan."
    "Nej! Jag gav dem ju till dig."
    "Till mig? Jag förtjänar inte en så vacker gåva från naturen."
    "När jag har knackat på här har det alltid varit du som öppnat. När jag behövde hjälp för att skörden torkat bort gav du mig ett stycke bröd och ett glas vin varje dag. Med den här druvklasen vill jag ge dig lite av solens kärlek, regnets skönhet och Guds mirakel."
   
    Portvakten lade klasen framför sig och beundrade den hela förmiddagen. Den var verkligen vacker. Därför bestämde han sig för att skänka den vidare till abboten som alltid hade stärkt honom med sina visa ord.
   
    Abboten blev mycket glad över druvorna, men så kom han att tänka på att en av klosterbröderna låg sjuk. Han tänke: "Han ska få den här klasen. Den kan kanske skänka honom lite glädje."
   
    Men druvorna blev inte kvar länge i sjuklingens rum, för han tänkte: "Kocken tar hand om mig och ger mig de bästa bitarna. Han skulle säkert bli väldigt glad över den här." När kocken kom in med lunchen fick han druvklasen.
    "Den här är till dig. Du som arbetar med naturens gåvor varje dag vet nog vad du ska göra med ett Guds verk som den här."
   
    Kocken bländades av klasens skönhet och visade de fulländade druvorna för kökspojken. En sådan fulländning kunde nog ingen uppskatta bättre än kyrkvaktmästaren, som vaktade det Heliga Sakramentet och betraktades som ett helgon av många i klostret.
   
    Kyrkvaktmästaren skänkte druvorna till klostrets yngste novis, för att lära honom att Guds verk finns i skapelsens minsta delar. När novisen fick klasen fylldes hans hjärta av Herrens härlighet, för han hade aldrig skådat en så vacker druvklase. I samma stund kom han att tänka på den gång då han först hade kommit till klostret, och på den som öppnat porten. Det var den öppnade dörren som hade släppt in honom till människor som värdesatte jordens underverk.
    Strax före kvällningen gick han därför med druvklasen till portvakten.
    "Ät och njut. Du brukar få sitta här i din ensamhet och de här druvorna kommer att göra dig gott."
   
    Då förstod portvakten att gåvan verkligen var ämnad för honom. Han njöt av varje druva på klasen och somnade sedan nöjt. På så sätt slöts cirkeln, en cirkel av lycka och glädje som alltid sprids omkring den som är i kontakt med den gudomliga kraften."
   

Kommentera Tipsa en vn Skriv ut






Strandaren
Ansvarig utgivare:   Jonas Åhlund
Webmaster:   Jonas Åhlund
Redaktion:   Ella, Erik, Edvin, Victoria, Emilia, Ebba, Nova, Alba, Harriet, Stella, Lea, Elisia, Linn, Vera, Lova-Li, Lykke, Jonatan