Gitarrhjälten

Tidig karriär

Med en pappa som var innehavare av en välsorterad gitarrbutik fanns ingen annan väg att gå för den unge Joe Bonamassa. Fyra år gammal fick han sin första gitarr och när han sedan blev åtta började han spela blues. Under en kort period när Joe var elva år blev han undervisad av countrymusiken Danny Gatton och lärde sig då sådana stilar som country, jazz och även Heavy Rock. Under tiden då Joe var med Gatton så följde han med och spelade varje gång de hade konsert i New York. När Joe sedan blev tolv år gammal så spelade han förband till BB King. Joe blev också tränad av självaste Steve Vai.
Ytterligare två år efter, när Joe var fjorton år gammal så blev han inbjuden till en tävling som musikföretaget Fender höll i. Under denna resa till västkusten träffade han Berry Oakley och Jr. Joe. Berry hittade gruppen Blodline med Miles Davis son Erin och Robby Krieger's son Waylon. De släppte albumen Stone Cold Hearted, och Dixie Peach.




Får inte tillräckligt med uppmärksamhet

Jag tycker att Joe är en fantastisk gitarrist och bluessångare som får alldeles för lite uppmärksamhet. Jag tror att Bonamassa och hans band skulle kunna bli kändare i Sverige men jag tror dock att han blir mest känd bland gitarrister som ser upp till honom eller till folk som har hört talas om att han är bra genom andra. Detta är på grund av att folk inte har hört talas om honom eftersom att de bland annat inte spelar hans låtar på radio. Ofta syns han på omslaget på en massa gitarrtidningar men jag tycker att Joe och hans band förtjänar att bli hörda av hela Sverige. Joe spelar dock blues som kanske inte är det mest populäraste bland dagens radiokanaler.





Konserter

Joe har som sagt släppt sex soloplattor varav ett är inspelat live. Han har haft konsert några gånger i Sverige och han kommer förhoppningsvis tillbaka någon gång. De tidigare gångerna har han fått spela med en lite mindre publik men förhoppningsvis så tror jag att han kommer att kunna bli mer känd på grund av att han har en sån talang och på så sätt till slut få en större publik.


Musiken

Joe Bonamassa är mycket skicklig på sin gitarr och har en mycket speciell stil som jag tycker om. Det är inte just att han spelar blues som jag tycker om utan mer hans personlighet och hur han spelar på sin gitarr. Han skriver även sina egna låtar och de är oftast väldigt bra. Joe har också ett mycket bra band som spelar med honom. Han har haft lite olika medlemmar i sitt band och det varierar ganska ofta vilka som är medlemmar. Bandet använder sig av alla de vanligaste instrumenten, trummor, olika typer av gitarrer och ibland synth. Låtarna handlar om allt möjligt men främst om kärlek, arbete och sorg. Joes låtar innehåller ofta långa gitarrsolon men det finns också låtar med livliga verser och refränger. Med sitt band har Joe gjort många bra låtar och album.


Medverkande album genom åren:
1994 – Bloodline
2000 – A New Day Yesterday
2002 – So, It's Like That
2002 – A New Day Yesterday, Live
2003 – Blues Deluxe
2004 – Had To Cry Today
2006 – You & Me
2007 – Sloe Gin UK
2008 – Live From Nowhere in Particular UK
2009 - "The Ballad Of John Henry


Inspirationskällor

Joe har som alla andra artister haft några personer som han har sett upp till och som han har fått sin största inspiration ifrån. Han har citerat vilka tre album som han fått störst inspiration ifrån och dessa är John Mayal & the bluesbrakers med Eric Clapton, (the 'Beano Album'), Rory Gallagher's 'Irish Tour' och 'Goodbye' av Cream.
Från dessa artister och album har han fått inspiration till sin musik men han har även blivit inspirerad av artister som Stevie Ray Vaughan, B.B. King, Robert Johnson, Danny Gatton, Jimmy Page, Jeff Beck, Eric Johnson och Buddy Guy. Bonamassas stil att spela omfattar ett brett spektrum av olika genrer och musikstilar och de är: Rock, Bluesrock, Jazz, Country, Delta Blues, Electric Blues - och även Prog Rock.