Det är en stil, inte en sjukdom.

Det här är jag. Jag har två ögon. Jag har två armar, två öron, två ben. Jag är en människa, precis som ni andra. Vad är det då som gör mig så olik er? Vad är det som gör mig så onormal? Vad ger så många rätten att kränka mig? Inget.

Vart jag än går, väcker mitt utseende reaktioner. Vissa är bra, men det som får mig att reagera så starkt, det som får mig att bli så förbannat arg, är alla dåliga reaktionerna. Det kan vara någon som kollar snett på mig. Det kan vara folk som flyttar några meter bort, som i rädsla att bli smittade. Det kan vara något yngre barn som säger att jag ser konstig ut. Men vet ni vad det värsta är? Jo, det värsta är när en äldre person, ofta en vuxen, rakt ut säger något nedlåtande.

Det kan vara någon som ställer sig mitt framför mig, ser mig i ögonen, och säger att jag är ful, att jag är ett freak. Eller någon förälder som säger till sitt barn att hålla sig borta från sådana som mig. Ändå skulle jag i vissa andra länder med all säkerhet gå mycket värre reaktioner till mötes.

Man pratar ofta om fördomar gällande invandrare, folk med annan etnicitet. Men det är lika vanligt med fördomar mot oss med alternativ stil. Om någon talar illa om någon med utländsk bakgrund så reagerar ofta personer runt omkring starkt. Men att ha fördomar om oss som helt enkelt har valt att klä oss annorlunda, ja, det är nästan en norm att döma. Att vara kriminell, att knarka, att må psykiskt dåligt, hur har det på något sätt något att göra med mitt klädval, mitt sätt att sminka mig, min stil?

Jag förstår inte hur en vuxen människa kan tycka att det är okej att kränka mig, gång på gång, för att jag inte klär mig som alla andra, för att jag är mig själv.

Nu tänker någon av er säkert att det är väl bara att sluta sticka ut så mycket så skulle jag slippa allt det här. Men inser ni inte hur sjukt det låter? Vi lever i ett demokratiskt samhälle, med tydliga lagar mot all sorts kränkning. Är det då verkligen vettigt att jag inte ska få vara mig själv bara för att så många inte accepterar det?

Nej. Jag har två ögon, om än hårt svart målade. Jag har två öron, om än dolda i svartfärgat hår. Jag är en månniska, precis som alla ni andra. Även om jag målar naglar, läppar och ögon svart. Att jag vågar vara mig själv, vågar gå utanför normen, gör mig inte mindre värd. Det ger ingen rätten att kränka mig. Jag är en människa, precis som ni. Jag har känslor, precis som ni. Tänk på det nästa gång ni är på väg att slänga ur er någon spydig kommentar om någons utseende. Vi är alla lika värda!