Tipsa en vän om denna artikel:
Till:
Från:

Min hjälte, min plåga


Anna Emmer Granqvist 2013-04-02

Vi fick uppgiften i skolan att läsa en dikt, tolka den och sedan skriva en egen dikt utefter våran egen tolkning. Det här är då mitt resultat.

En ensamhet så stark,
den fyller min kropp.
Min älskling, min hjälte,
du bygger mitt hopp.
Ta mig i din famn, 
låt mig få finnas.
Kampen mot min ensamhet,
med dig kan den vinnas.

Du lyssna' till mitt tysta skri,
dina armar om mig nu.
Den underbara närheten,
min kärlek den är du.
Det känns som om din varma famn,
sakta tonar bort.
Som om min kärlek stannar kvar,
men din är endast kort.

Stålklor mot min sköra hud,
kyla i ditt sinne.
Din ömhet och din mjuka blick,
finns bara i mitt minne.
Jag såg i dig en gentleman,
men nu kan jag se klart.
Tusen lögner från en svikare,
är det så underbart?

Det var inte mig du ville ha,
du sökte blott en kvinna.
Mina känslor bryr du inte om,
ser ej dessa tårar rinna.
Men jag ska lyfta högre nu,
låta mina vingar bära.
Och av dessa stora mistagen,
ska jag endast lära.
För detta ska jag tacka dig,
när du vänder bort.
Även om det smärtar nu,
blir jag starkast inom kort.
Är du besviken?

Kommentera Tipsa en vn Skriv ut






Strandaren
Ansvarig utgivare:   Jonas Åhlund
Webmaster:   Jonas Åhlund
Redaktion:   Ella, Erik, Edvin, Victoria, Emilia, Ebba, Nova, Alba, Harriet, Stella, Lea, Elisia, Linn, Vera, Lova-Li, Lykke, Jonatan