Tipsa en vän om denna artikel:
Till:
Från:
Niorna har skrivit avslutningstal

Tio år


Ella Wretman 2021-06-15

Att så många år som tio på denna skola kommer avslutas på bara några timmar. Dessa sena kvällar jag har suttit framför matteboken och gråtit mig igenom hög höjd eller dem långa dagarna där jag har kämpat med mina långa analyser i historia för att sedan helt och hållet inte komma ihåg något alls nästa dag efter provet.

Om jag ska vara ärligt så känns det lite obehagligt att behöva bryta sig ut från denna trygga bubbla men på samma sätt ganska spännande att äntligen kunna upptäcka något nytt.

Brunt kort hår och ungefär 1 meter lång satt jag förtvivlad på dungen vid fotbollsplanen och kände mig ensam, just för att du Meja inte satt där med mig. Meja Frimmel, sedan just den dagen har du varit med mig sedan jag satte foten i denna skola, jag minns i lågstadiet när vi inte kunde släppa handen ifrån varandra när de kom hinder, jag minns på strandfestivalen när vi uppträdde med ett nummer som vi iallafall då tyckte var lysande medan niorna för de mesta skrattade åt oss men framförallt minns jag hur du alltid har funnits där med mig när jag behövt dig.

Även fast vi lämnar denna skola idag så kommer minnena aldrig att lämna mig, det handlar inte om de speciella situationerna utan den vardagliga och det vi kan anse idag som dem väldigt tjatiga. Robban, ditt dagliga tjat om mobiler, sittplatser men framförallt alla dina härliga vänners historier som vi fått återberättat minst varje termin. Erik om jag ska vara ärlig så hänger jag med till 5% i ditt babblande eller ska vi kalla det utbrott, Anna-Karin, helt ärligt så har jag aldrig förstått mig på fråga 4, hur kan en fråga jag har skrivit om minst 10 gånger fortfarande kan vara så komplicerad och till sist men inte minst Tony Winsth jag kommer aldrig glömma att du just du är en vinnare.

Under alla år så har vi längtat efter den här dagen, eller hur? Men trots det så skräms jag bara av tanken på att inte komma tillbaka hit efter sommarlovet. Vi alla säger att vi ska hålla ihop efter sommarlovet, eller hur? men vi alla vet innerst inne att vi alla tillslut kommer hitta våra egna gäng och långsamt slitas ifrån varandra, men kanske är det bra? vi går våra egna vägar och upptäcker något nytt, att äntligen få en nystart kanske känns ganska skönt trots allt.

Det finns många jag skulle vilja tacka, framförallt Jonatan som har hjälpt mig och vad jag tror även många andra med allt vi någonsin kunnat undra, matte, So, svenska och kanske till och med spanska ibland, förlåt om det ibland blivit för mycket. Sedan vill jag även tacka mina fina vänner som har gjort min skolgång 1000 gånger roligare.

Jag antar att Strandskolan äntligen gett mig en packad ryggsäck, för mig handlar det inte om kunskapen dem har gett mig utan minnena och vännerna jag hoppas det var en del av de ni mena. Min syrra har skrämt mig hela min skolgång hur 8an och 9an skulle ses som ett mörkt hål, men helt ärligt att jag inte så död jag jag trodde. Men hursomhelst vill jag säga tack och hejdå nu ska jag ut och flyga med mina vingar och njuta av åkturen.


Kommentera Tipsa en vn Skriv ut






Strandaren
Ansvarig utgivare:   Jonas Åhlund
Webmaster:   Jonas Åhlund
Redaktion:   Ella, Erik, Edvin, Victoria, Emilia, Ebba, Nova, Alba, Harriet, Stella, Lea, Elisia, Linn, Vera, Lova-Li, Lykke, Jonatan