Tipsa en vän om denna artikel:
Till:
Från:
Niorna har skrivit avslutningstal

Minns ni?


Matilda Edman 2022-06-03

Vi startade som rädda men samtidigt nyfikna förskoleklassare till att nu stå här idag som självsäkra nior som vet exakt vad vi vill göra med våra liv, nä inte riktigt va. Jag kan fortfarande känna igen mig av den krullhåriga lilla tjejen som var så omedveten om allt, som inte hade en aning om vad målet med framtiden var, för det vet jag fortfarande inte.

Dessa år på skolan har varit en lång och betydelsefull resa, en resa från att vara en unge med noll koll till en sju meter längre tonåring som nu vet hur man snabbast hinner gömma mobilen för Rosi, vilken rast som är mest värd att lägga coop ruschen på och aldrig ta tallriken som ligger högst upp. Minns ni lågstadiet, hur livet lekte, ingen stress över att passa in, tänka på vad man hade på sig eller på framtiden överhuvudtaget? Man var ju liten. Så liten att de enda bekymren som fanns var ifall man fick spela sin låt hos Carita på “Fredagsdansen” eller tävlingen om vem som fick den största nygräddade bullen som Jonas precis bakat. Minns leken i skogen, där man antingen var en varg eller en ren. Leken som började med att vara en kort rast aktivitet med fem pers till att bli en kamp om liv och död med hela årskursen, vissa av er förstår nog vilken lek jag syftar på, vargarna och renarna.

Minns ni hur det lekande livet började utvecklas till allvar, hur antalet prov och läxor ökade och hur man behövde ta allt så mycket mer seriöst nu, för det dags för mellanstadiet? Lärarna fick en större roll i mitt liv och Christers mattefilmer glömmer jag aldrig, tack Christer för att vi har fått lära oss om hur man räknar algebra genom din resa i London och tack för alla mil du cyklat bara för att ge oss tal att räkna på. I slutet av sexan kände jag mig så klar skolan, jag var redo för att ta det nya steget i mitt liv. Jag var ute efter en förändring, vilket vanligtvis inte var likt mig.

Minns ni när det var dags att börja högstadiet? När man äntligen fick man slippa de äckliga rasterna där man tvingades att sitta ute i regnet och den där löjliga meningen “kläder efter väder” och äntligen få börja känna mättnad i skolan genom att få gå till coop på rasterna.
Betygen började bli viktigare och den enda tekniken för att kunna behålla sin merit blev att smöra, ni vet säkert vad det innebär.

Jag vill tacka Strandskolan för den tid jag gått här, tacka alla lärare, tacka Coop så klart men framförallt mina vänner. Ni har inte fått mig att gå en enda dag utan att skratta och även fast det är svårt att visa ibland betyder ni extremt mycket för mig. Det kommer bli svårt att lämna denna skola som nu har blivit en trygghet i vardagen, men jag känner mig redo för att släppa taget om det gamla och se fram emot nya äventyr. Tack Strandskolan!!

Kommentera Tipsa en vn Skriv ut






Strandaren
Ansvarig utgivare:   Jonas Åhlund
Webmaster:   Jonas Åhlund
Redaktion:   Ella, Erik, Edvin, Victoria, Emilia, Ebba, Nova, Alba, Harriet, Stella, Lea, Elisia, Linn, Vera, Lova-Li, Lykke, Jonatan