Ingår i artikelserien Niornas avslutningstal i avdelningen Tänkvärda texter.

Från barn till tonåring på tio år


Ida Pettersson 2014-05-30

Jag har en fråga. Har ni någon gång under er tid i grundskolan känt er lite sådär extra busiga? Det har nämligen jag. Jag kommer ihåg när jag gick i en skola som heter Stimmet från sexårs till femman. Där gjorde jag och min klass bus hela tiden.


En gång när våra lärare hade fått en ask med choklad ville vi elever så gärna ha den men vi fick den inte, så vi bestämde oss för att försöka få tag på asken. Vi smög in i lärarnas rum så smidigt som möjlig för att leta efter den. Kan ni gissa vad som hände? Vi hittade asken och tog några chokladbitar var. Det var jättegott, men någon hade skvallrat på oss så att lärarna blev jättesura. Dom tvingade oss att berätta för våra föräldrar och det var nog den värsta kvällen i mitt liv.

Jag hade så mycket skuldkänslor och var rädd att mamma skulle bli superarg. När jag väl skulle gå och berätta vad jag hade gjort började jag gråta. Mamma frågade vad som hade hänt och då berättade jag allt, hon tog det faktisk väldigt bra men ville att jag skulle säga förlåt. Det var nog det roligaste minnet från Stimmet även fast det slutade dåligt.

När jag började i årkurs sex tänkte jag; höll jag på att bli stor? Jag vet faktiskt inte. Jag ville inte växa upp, jag ville bara fortsätta i samma skola och med samma underbara gäng.  Shit vad jag kommer att sakna dom, tänkte jag.  Men jag var tvungen att ta mig i kragen och hitta en bra skola att flytta till. Min pappa hittade Strandskolan. När han sa att jag borde välja det blev jag lite rädd då jag såg skolan som snobbig och seriös.  Jag hade fobi för ordet seriös, jag ville inte sätta mig vid en bänk och jobba.  Men tillslut valde jag den här skolan och det var nog ett av mina bästa beslut jag någonsin tagit.

När jag kommer till skolan i sexan såg jag den som snobbig, seriös och tråkig. Men gudarna ska veta att man kan ha fel, för det hade jag.  Skoltiden började inte så bra då jag var ganska osäker vilket gjorde att jag blev dryg.  Människorna runt omkring mig gillade mig inte, men det ändrades ganska snabbt då ni som går i den här klassen var så öppna med nya människor. Nu går vi i nian och snart i gymnasiet. Nian har varit både den bästa och sämsta tiden i mitt liv då det har gått i vågor. Jag har träffat personer som jag vill behålla i mitt liv för alltid och ni vet nog vilka ni är. 

Nian är snart slut och jag är redo att börja på ett gymnasium som jag kommer skapa många minnen på.  Jag vill tacka alla lärare, för vore det inte för er skulle jag aldrig ha mognat och skärpt till mig. Jag vill speciellt tacka Charlotte, du har alltid ställt upp för mig även när jag var en pain in the ass. När jag kände mig som mest osäker stöttade du alltid mig oavsett om det var innan ett prov eller något annat. Tiden här har gått väldigt snabbt och jag är sjukt glad över alla vänner jag fått så tack, tack, tack.

 


Kommentera Tipsa en vn Skriv ut






Strandaren
Ansvarig utgivare:   Jonas Åhlund
Webmaster:   Jonas Åhlund
Redaktion:   Ella, Erik, Edvin, Victoria, Emilia, Ebba, Nova, Alba, Harriet, Stella, Lea, Elisia, Linn, Vera, Lova-Li, Lykke, Jonatan