Åttorna på höga höjder

Tidigt på morgonen samlades hopen av elever utanför Strandskolans huvudentré. Att döma av de blivande bergsbestigrarnas ansiktsuttryck var de både spända och förväntansfulla inför dagens utmaning. Lärarna Jonas, Gudrun och Johan körde eleverna till Klövberget för att sedan hjälpa till med säkring, klättring och utrustning. Johan stod för körningen av fritidsgårdens minibuss, där det under färden var disco och allsång både under ditfärden och under hemfärden.

Efter en brant klättring till självaste klätterpassagen på Klövberget satte sig alla utmattat på de kantiga stenblocken för att vila och spara på resten av de dyrbara krafterna. De hade en fantastisk utsikt över sjön, skogen och husen som avspeglade sig i vattnets yta där de satt i nivå med grantopparna. Speciellt en av de våghalsiga klättrarna hade njutit lite extra av det förundransvärda landskapet under sin klättring till toppen av berget, Jessica Ulander Jansson, som efteråt berättar för Strandaren att hon hade blivit helt förbluffad av utsikten. Efter att Jens Wallgren, Simon Andersson och Erica Söderberg hade tagit en tripp till Klövbergets högsta punkt utropar Jonas högt inför gruppen och skrattar lite förnöjt:
- Än så länge är det ingen som har dött i alla fall!
Efter detta uttalande vågade sig ingen upp på berget, men efter några sekunder övertog modet återigen och Henning Attlin, Emelie Melton, Josefin Jakobik, Beatrice Waxin och Pontus Kalén vågade sig upp för att trotsa Strandarens ansvariga utgivares kommentar. När de väl hissas ner på den stenhårda marken verkar en av dem ganska vimmelkantiga.
- Öh…vad ska jag svara på det? Undrar Henning Attlin när Strandaren vill veta hur det kändes att vara så högt upp i luften.

Efter en välbehövlig matsäck fick de elever som vågade prova på den svårare banan uppe på Klövberget. När Johan följer Jonas exempel, att skrämma upp sina elever, och frågar vem som vill klättra på ”mördarbanan” är det ingen som tar notis om det skrämmande i hans mening. Flera av eleverna vågar sig upp, bland dem Sara Abou El Alamien och Michaela Wahlström, för att visa deras icke existerande rädsla för höga höjder.

Från att alla haft spända och förväntansfulla ansiktsuttryck utanför huvudentrén på morgonen, var det stora leenden och belåtna miner på gruppens läppar när det var dags att åka hem på eftermiddagen. Till och med Elias Fallbys hund verkade nöjd med dagens utflykt på Klövberget, och det är minsann inget dåligt betyg för en klätterdag på ett berg.