Inför hjälmtvång

Det är etthundrafemtio av världens främsta dressyrryttare, inklusive i princip hela det svenska landslaget, som har undertecknat en namninsamling i syfte att häva beslutet. Bland de toppryttare som däremot valt att inte signera uppropet står Charlotte Dujardin, regerande världsmästare, högt upp. Efter att ha ådragit sig en spricka i skallbenet har hon tagit det kloka och självklara beslutet att oavsett vad alltid bära hjälm. Charlotte var under de Olympiska Spelen år 2012 den enda ryttaren att bära hjälm, vilket var revolutionerande. Sedan dess har mycket hänt, och hjälmen spelar idag en mycket större roll inom sporten. Trots detta är dagens debatter en bekräftelse på att många toppryttare fortfarande lever i ett konservativt traditionstänk som känns allt annat än modernt. Att hatten dessutom är en säkerhetsrisk borde de flesta vara medvetna om.
Dressyren är trots sin harmoni och perfektionism klassad som en högrisksport så självklart borde den då behandlas som en.

Ryttarna anför bland annat att ”Det har aldrig inträffat en allvarlig olycka på en internationell dressyrtävling”. Men bara för att det ännu i modern tid inte inträffat en allvarlig olycka betyder inte det att det inte kan ske i framtiden.
Dessutom finns det ingenting som talar för att just internationella seniortävlingar skulle vara mindre farliga än övriga tävlingar. När det kommer till arbetet med hästar som levande varelser spelar det ingen roll vem du är. Toppryttare som hobbyryttare kan skada sig. Hästar är flyktdjur och svårberäkneliga. Därför är det bara en tidsfråga tills någon toppryttare skadar sig. Ska det verkligen krävas ett dödsfall eller en skada för att man ska inse säkerhetsriskerna med hatten?

Hatten tillsammans med fracken har länge varit ett signalement för dressyren, men idag känns det mer som en uråldrig mingel-klädsel än en modern sportutrustning.
Trots att tradition spelar en stor såväl som betydelsefull roll i vår sport måste vi öppna våra ögon och se säkerhetsriskerna med hatten som huvudbonad då det helt klart ligger i tiden. Ryttarna som skrivit under menar dessutom att “vår dresscode” gör oss unika och vi känner mycket starkt att hatten ska finnas kvar som ett alternativ, men bara på den allra högsta nivå”. Att hävda att det just är hatten som gör oss unika är helt fel. Det som gör oss unika är samspelet mellan häst och ryttare, inte vår huvudbonad. Har det gått så långt att tradition och utseende går före säkerhet? 

Det är så viktigt att ge rätt signaler till de unga ryttarna som ser upp till toppryttarna och tar efter dem. Om man tävlar med hatt visar man samtidigt att det går bra att rida utan hjälm även på hemmaplan. Det är dags att starta nya moderna och medvetna traditioner som håller säkerhetsmässigt, och för att en ny tradition ska få fäste måste den signaleras nedåt från toppen. 

För vad är egentligen viktigast, tradition eller säkerhet?
Det borde inte behövas en diskussion för att komma fram till svaret.