Havet


Lovisa L.Lennfalk 2013-06-05


Här kommer en liten dikt om havet.

Havet Vågorna dansar över havsytan Horisonten ler stort Den friska doften av salt och tång kittlar doftsinnet Vågskvalpet sjunger i öronen Vasstråna viskar i bakgrunden Vågorna kastas upp på de fluffiga sandkornen De bär med sig flera skatter från havsbotten Skatter som bara vågorna kan få med sig Det kan vara snäckor, söndriga av upplevelser Det kan vara sjögräs, tovigt och trassligt av dolda hemligheter Det kan vara tång, klibbigt och med en förmåga att förtrolla hela havet med sin doft Fiskmåsarna skriar och kraxar Deras vingar slår ömt mot varandra Och deras fötter nästan klibbar när de sätter sig ner på en sten för att iaktta magin kring vattnet Fiskarna tar då och då ett hopp upp mot ytan Långsamt och sakta ser man deras fjäll korsa vattenytan Och solstrålarna får fjället att glänsa och glittra Sandkornen är fluffiga men ibland sträva mot fötterna Kanske är det den friska doften Kanske är det alla ljud omkring Kanske är det hur havet lyckas att förtrolla ens syn Något är det i alla fall som kan göra ett hav så magiskt

Kommentera Tipsa en vn Skriv ut






Strandaren
Ansvarig utgivare:   Jonas Åhlund
Webmaster:   Jonas Åhlund
Redaktion:   Ella, Erik, Edvin, Victoria, Emilia, Ebba, Nova, Alba, Harriet, Stella, Lea, Elisia, Linn, Vera, Lova-Li, Lykke, Jonatan