Avslutningstal

En del av er har känt mig sedan 6års och vissa till och med sedan dagis. Jag vet inte riktigt vad er bild av mig är just nu, men jag vet dock exakt hur er bild av mig skulle vara om det inte var jag utan mitt fem (snart sex) åriga jag som stod här framför er. Då hade ni sett en osäker och blyg liten tjej som knappt skulle sagt ett ord med så mycket uppmärksamhet på sig. Det skulle inte förvåna mig om en del av er än idag ser den lilla tjejen i mig. När den där lilla tjejen först kom till skolan var det bland det häftigaste hon sätt. Hon hade en tydlig bild av hur kul det skulle bli i skolan och hur hon skulle bli som de stora barnen. Hon hade aldrig varit så exalterad och nervös på samma gång. Alla mina vänner från dagis hängde med och den lilla tjejen som hatade förändring över allt kunde fokusera mer på sina förväntningar istället för hennes rädslor.

När jag tänker tillbaka så förstår jag inte hur den lilla blyga tjejen jag var kunde få så många olika vänner. Jag har kommit fram till att det måste vara att jag redan kände så många från dagis som gjorde att jag var mer eller mindre bekväm med att vara med olika personer.
Fast jag var allra mest med Anton, Fabian, Christian och Oskar LF och så fortsatte det även genom lågstadiet. Under hela lågstadiet och en del av mellanstadiet har jag ett tydligt minne av att försöka passa in bland tjejerna. Eftersom att jag spenderat mesta delen av min tid med killar så hade jag inte riktigt samma intressen som de andra tjejerna. Det blev väldigt tydligt när det kom till musiksmak, medan alla andra lyssnade på 1Direction och Ariana Grande satt jag och lyssnade på Gangnam Style. Jag fick i och för sig en del bra vänner bland tjejerna men jag kände mig mer delaktig när vi var i skogen vid träsket eller spelade king med Anton, Fabian, Ossian och Viggo. Ni kanske märker att det är en person som jag inte nämnt, jo Alexandra.
Jag har självklart inte glömt henne då hon varit där sedan min första dag på dagis. Vi har varit som Tofslan och Vifslan ända sedan dess, även fast att det funnits perioder under skolgången då vi inte vart lika mycket med varandra. Precis som Tofslan och Vifslan så har vi mycket gemensamt och har många gånger blivit ihopblandade. Men även i vårt fall så finns det ju en “röd hatt” som gör oss väldigt olika på vissa sätt.

Jag tror inte att jag hade klarat mig genom högstadiet så lätt som jag ändå gjort utan hennes konstanta stress inför proven som sporrat mig att ändå försöka plugga trots att jag kunnat det mesta. Att höra hennes oändliga analyser inför SO-proven har nog ändå fått mig att förbättra mina egna. Och hennes stressade telefonsamtal dagarna innan proven har nog hjälpt mig lite med att motivation att plugga själv. Det lär ju dock inte ta slut bara för att vi kommer gå olika skolor då vi kommer ha liknande om inte samma ämnen. Jag har tänkt länge på detta val inför gymnasiet på grund av hur spretiga mina intressen är. Jag har gått fram och tillbaka mellan Estet och Teknik tre år i sträck men landade ändå i att välja Teknik med en estetisk inriktning där jag kan utvecklas både logiskt och kreativt.

Om jag inte haft så bra lärare som stöttat mig och gjort det så roligt att lära sig om ämnen som inte bara handlar om det jag är bra på, är det tveksamt om jag skulle kunna vara såhär säker i mitt val. Självklart så har ju även Jonatan spelat en viktig roll i allt detta då han oavsett ämne vart mycket glad att hjälpa till och varje gång jag varit nära på att bryta ihop funnits där. Så jag hoppas att ni kan vara stolta över hur långt jag kommit, även fast att Erik troligen är lite besviken över att min revolt inte skett. Men vem vet? Det är ju ändå två hela veckor kvar.

Även fast att jag återigen kommer behöva börja på ett nytt kapitel utan att ha hela klassen att luta mig mot är jag mer självständig nu och om jag har tur har jag iallafall en person som hänger med mig när jag påbörjar detta nya äventyr. Jag ser dock inte det här som slutet för mig på strandskolan, jag vet att jag kommer komma tillbaka till den här skolan. Kanske om jag behöver något arbete efter gymnasiet, jag är ju trots allt utbildad ledare. Så vi ses kanske på fritids om några år, annars har jag ju inte något val när det kommer till att gå öppna hus.