Avslutningstal

Två veckor kvar, två veckor kvar av det vi länge kallat vardag. Trots att vi alla, inklusive mig tänker mest på dom kommande tre åren vill jag ta en stund att blicka tillbaka, innan vi tittar framåt mot all förändring ägna ett par minuter åt all den positiva förändring strandskolan, klassen, ja, ni helt enkelt gett mig.

“Skolan” ett ord som oftast följs med en suck, “Va inte måndag och skola igen imorgon suck”. Ja, den meningen känns inte helt främmande, men trots att skolan ibland följts av en suck har den betytt och betyder väldigt mycket. Skolan trots stress, press, betyg- ja sucken med andra ord har den gett mig så mycket mer.

Jag har aldrig sett mig själv som den där som är bra i skolan, inte nödvändigtvis dålig på sakerna i sig, men skolan har inte varit min arena. Min tid på strandskolan har ändrat på det där, med det menar jag inte att jag kommer komma ut härifrån “klok som en uggla” det är en rejäl överdrift men åtminstone inte “dum som en åsna” och med ett annat självförtroende när det gäller skolan, jag kan om jag vill och jag vill.

Skolan ur sitt sammanhang känns som en så liten del av livet, men nu här idag så har den större betydelse än vad den ger sken av. Trots allt är det här vi spenderar större delen av våra veckor, månader och för många av er även år här, i just dom här lokalerna som vi befinner oss i just nu. Och vad man är med om förändrar en. Tänk själva, var du precis samma person när du började här som idag, mitt svar på den frågan är iallafall klart och tydligt, trots att min tid på strandskolan varit kortare än dom flesta. Det var faktiskt inte så länge sedan jag steg in genom strandskolans huvudentre för första gången, det var närmare två år för att vara exakt.

Ni har säkert hört uttrycket “man bråkar mest med dom man älskar” och samma gäller kanske med skolan. Sucken pga allt det jobbiga får ta sådär stor plats eftersom att den också är en trygghet, en plats man känner sig hemma nog på att inte tvinga fram leendet på en dålig dag.

Vi alla är antagligen trötta på skolan, och de flesta tycker inte om skolan så mycket. Jag tror att detta tankesättet kommer förändras när vi blickar tillbaka på tiden på Strandskolan. Jag tror de flesta kommer känna stolthet, glädje och saknad över den här tiden i livet.

Men det här är inte slutet av skoltiden för oss flesta trots att den kommer förändras. Livet är en resa men oändligt med stationer, bra och dåliga, men den här tiden är en bra sådan, en station som jag tror att jag kommer se tillbaka på med längtan tillbaka, periodvis säkerligen med en önskan tillbaka. men livet rullar på, livet rullar vidare.

Med detta sagt vill jag tacka alla lärare som fått mig att tro lite mer på mig själv, tacka Anders i kassan på Coop för att du förgyllt mina raster och till sist tacka ni i klassen för att ni fått skolan att betyda mycket mer än bara sucken. Tack.