En ny värld bortom trygga Tyresö

Jag tror att vi alla någon gång känt oss nöjda, jag tror att vi alla någon gång känt medelmåttighet och jag tror att vi alla någon gång också känt att allt man gör är helt jävla meningslöst. Under mina tio år på Strandskolan har jag upplevt alla dessa känslor och mycket mer som inte ens kan beskrivas med vardagsord. Jag har spenderat så många timmar i den här skolan och snart är det äntligen den sista. Att börja här på Strandskolan för snart tio år sedan var spännande, läskigt och något helt nytt. En ny klass, nya barn, ny lärare, men framförallt nya möjligheter.

Det jag minns från lågstadiet och förskoleklass är att allt var så annorlunda. Det var obegripligt att tänka sig att vi en dag skulle vara lika stora som niorna var då. Läxorna som man hade var mer som en obligatorisk lek, man satt och fyllde i färger efter mattetal eller lärde sig till att skriva meningar med stor bokstav och punkt. Idag så räknas varje uppgift in till det som tillslut ska bli ett slutbetyg som ska sätta grunden för hela min framtid. Jag minns så väl hur lärarna alltid njöt av att skicka ut oss i alldeles för varma kläder på rasten. För ett barn som älskar att hänga i lyktstolpar och klättra i träd, var det inte så uppskattat.

Under låg- och mellanstadiet följde jag nästintill slaviskt citatet “regler finns till för att brytas” eftersom jag jag avskydde att bli tillsagd ; vad jag fick och inte fick göra. Mycket i skolan tyckte jag var tröttsamt då jag oftast var klar med uppgifter relativt fort och en dag hade jag fått nog. En kille i parallellklassen hade ont i magen och fick sitta utanför klassrummet, och det sådde ett litet frö i min 7-åriga hjärna. Om jag också låtsades att jag hade ont i magen fick jag också sitta i den sköna soffan istället för att lyssna på Evas eviga babblande om multiplikationstabellen och våra personbeskrivningar och hur viktigt detta skulle vara för framtiden. Ibland kan jag längta tillbaka till lågstadiet och min klass jag hade då, för allt var så lätt. En och samma bästa vän under hela lågstadiet. Det var så lätt när det inte var något drama om vem som sade vad och inte. Att minnas allt jag och denna tjej gjorde tillsammans är svårt, för varje dag provade vi på något nytt. Bland smoothie challenge, vloggar och dubsmash videor hade jag fått en riktigt bra vän.

Mellanstadiet liknade lågstadiet förutom en del ändringar av både klasser och lärare. Redan i starten mötte jag en ny tjej som jag hade väldigt rolig med. Hon var lite vild och vi båda drev på varandra och testade att tänja på gränserna. Precis som allting annat har allt ett slut och och efter sexan slutade mellanstadiets trygga punkt på Strandskolan.

När vi började högstadiet så ändrades allting. Jag och de flesta tjejerna i klassen blev väldigt bra vänner på en kort period. En av dessa tjejer är Julia. Utan våran vänskap hade jag aldrig klarat av högstadietiden som varit de tuffaste åren i mitt liv hittills med ton av prov, läxor och uppgifter och jag vill ta den här delen av talet att visa min uppskattning för dig och allt galet vi gjort under dessa tre år. En vänskap som jag är säker på kommer hålla livet ut.

Nedräkningen för att för en sista gång gå ut från entrén som elev på Strandskolan har redan börjat men innan vill jag se till att tacka både lärare och mina klasskamrater. Ni alla har på något sätt påverkat mina år på Strandskolan. tio av mina värsta men också bästa år. Jag vill tacka Anna min mentor för att hon alltid visat sitt stöd under högstadiet. Jag vill tacka mina underbara vänner jag haft under min tid på Strandskolan men speciellt Erica och Melker som sent kommit in i mitt liv, men bättre sent än aldrig. Anna tjejen som satt och sjöng, som jag hittade på låtsaslekar och förlängde Jonatans arbetstimmar med och Julia. Utan er hade aldrig någonting någonsin varit möjligt.

Jag tror att vi alla är redo nu för att lämna Strandskolan med nöje. Men med oss bär vi på dessa tio  år som gett oss lärdom för livet. Kanske så var det värt alla timmar med slit, tjat om prov, läxor, äcklig mat och jobbiga situationer som vi stått ut med, för allt är en förberedelse inför det som vi nu har framför oss. Vi tar alla ett nytt steg i livet och det första blir att lämna dessa år med skratt, tårar och stress bakom sig. Den lilla vilda tjejen med blont hår ska släppa taget från skolgården och lyktstolparna och slänga sig in i ett nytt kapitel. Hejdå till Strandskolan och hej gymnasiet, vi ses snart.