Niorna har skrivit avslutningstal

En viktig nystart


Albin Lindgren 2021-06-09

Normer, krav och prestationsångest det här har varit de tre sakerna som har präglat mitt högstadium. Önskar inte ni också tillbaka till 6.årstiden när alla kunde vara med alla, de var ingen som dömde dig på hur du klädde dig och framförallt var det ingen som du behövde vara nån annan än just dig själv inför.

När jag pratar om krav så pratar jag inte om några krav från föräldrar eller någon utomstående, utan nästan exklusivt krav från mig själv. Jag absolut hatar att plugga och gör det därför mycket sällan, trots det förväntar jag mig alltid ett a på det där provet och om inte jag får det där A,t så bryter mitt psyke ihop. Jag vet inte riktigt varför min kropp reagerar såhära men det är inget jag kan hindra utan så fort jag inte presterar upp till mina förväntningar så är det bara som att något inom mig dör. Och det är tyvärr inte så jag uttrycker dem hära känslorna eftersom att då sticker man ut och då riskerar man att bli utstött, eftersom att det är så tonåringars hjärnor fungerar på de sättet att du ska vara en i mängden och inte sticka ut eftersom att då är du inte som alla andra och då vill dom inte ha med dig.

Som tur har det inte den här tiden bara varit negativt och det är till stor del mina fina vänners förtjänst dom har gjort så att denna tid inte bara har varit fruktansvärt tråkig fylld av ångest och depression utan istället rolig och fylld av massvis med fina minnen . De har gjort så att jag jag har kunnat ta mig upp på morgonen och slipa den här ångest för att jag ska till skolan och istället så har jag många mornar vaknat upp med ett leende på läpparna och en bra inställning till dagen. Dom här är också några av de få personerna som jag kan vara helt mig själv inför och för de vill jag säga att stort tack. Jag skulle vilja ge ett extra tack till två av mina fina vänner. Jag skulle vilja börja med Filip som kom hit i 5.an och vi har varit vänner från sekunden vi träffades, trots att vi under perioder glidit ifrån av varandra har du alltid funnits där för mig och alltid fått mig uppskattad men också framförallt fått mig att känna mig uppskattad.

Sen har vi Max som kom hit i 7.an men vi kännde varanda lite halvt sen innan då han spelade i samma fotbollslag som jag och bodde på samma gata som mina mamma. Om jag bara kunde föreställa mig vilken inverkan du skulle ha på mitt liv vi har haft många djupa långa diskussioner om lite allt möjligt det går att prata om allt med dig, du får mig också alltid att skratta och sist men verkligen inte minst så finns du alltid där för mig. Ni två kommer alltid att ha en stor fin plats i mitt hjärta. Det är en till person jag vill tacka och det är jonathan den konstant jobbande Jonatan.
Du vikarierar överallt du finns alltid på läxhjälpen och framförallt så finns du alltid där att prata med. Du har varit en av de viktigaste personerna under min skolgång och framförallt så är du en av de snällaste och mest genuina personer jag träffat så tack för att jag har fått lära känna dig och framförallt tack för att du gjort min skolgång betydligt mycket bättre.

Nu är det här talet nästan slut likt min skoltid här på Strandskolan jag ska börja gymnasiet och det blir som en fin viktig nystart för mig och många andra där dina tidigare ryckten inte spelar någon roll och du som person kan börja på nytt. Det är klart att det är sorgligt att dra ifrån de stället man spenderat majoriteten av sin vakna tid under dessa tio år men det ska också bli otroligt skönt att börja om på nytt.

Kommentera Tipsa en vn Skriv ut






Strandaren
Ansvarig utgivare:   Jonas Åhlund
Webmaster:   Jonas Åhlund
Redaktion:   Ella, Erik, Edvin, Victoria, Emilia, Ebba, Nova, Alba, Harriet, Stella, Lea, Elisia, Linn, Vera, Lova-Li, Lykke, Jonatan