Elever i årskurs nio tänker tillbaka Allt som tiden ger digNär jag var mindre så ville jag alltid bli äldre. Jag ville äta i matsalen med skräp på golvet. Jag ville ha de där betygen som bedömde hur mycket man kunde. Jag ville ha allt det där som kommer med tiden. Idag förstår jag inte varför jag längtade så mycket efter det. Var det för att slippa bli kallad omogen? Var det för att ingen skulle kunna säga att du förstår när du blir äldre? Jag vet inte. Jag vill tillbaka till avdelningarna och äta där. Jag vill slippa de krav betygen ger en. Jag saknar att vara liten, att bara gråta för ett uppskrapat knä, en smutsig nalle eller fel glass smak. Att roa sig förut var en barnlek, jag var utåtriktad och kunde prata med alla. Jag gick på catwalken med de andra tjejerna i omklädningsrummet. Jag smög bort mot killarnas omklädningsrum och sprang skrikande av skratt tillbaka när vi blev påkomna. Tiden har nu passerat och folk förändrades. Alla slutade att leka pinnar och se skuttande enhörningar i luften omkring oss. Gjorde man det så blev man kallad omogen och bedd att växa upp, alternativt så frågade de vilken drog man gick på. Med åren så har jag växt in i mig själv och pratar oftast inte med de jag inte känner. Jag håller mig på min kant, den folk pekar ut åt mig, men ibland så saknar jag den gamla friheten. De fanns nästan inga gränser och de som fanns kunde man alltid tänja på. Vi var många som gick igenom skolan tillsammans, något som då kändes jobbigt men som idag räknas till ett mindre problem. ”Små barn, små problem. Stora barn, stora problem.” Stressa inte fram i livet – du kommer få allting tillslut. Njut av enhörningarnas härliga färger innan mörka moln hinner fylla din himmel. Lek med pinnar, men ha inte ihjäl varandra. Ni har hela livet framför er, så det kan ni göra senare. Njut nu. Njut av att vara liten, av allt du har idag och tanken att livet har mer att ge. Med tiden kommer du få allt, jag lovar.
| ||||||||||||||
|
