De där jäkla kunskapskraven

Äntligen var det dags för första skoldagen. Nu skulle lilla nervösa Josefin börja skolan där det fanns folk som var tio år äldre än henne. Jag har många minnen från första tiden på Strandskolan, men jag kommer ihåg en väldigt stor längtan som jag hade. Längtan efter första läxan. Jag var bara ett litet barn som gick till skolan, lekte med kompisar och sedan gick man hem och sågs nästa dag. Inga läxor eller hemarbete som man var tvungen att göra. Konstigt nog var det det enda jag ville. Längtan efter den första läxan var enorm. Det var ett ständigt tjatande om läxor och prov hemma, eftersom att jag har två äldre syskon. Jag hade ju också börjat skolan, varför har inte jag några läxor? När jag sa detta till mina syskon kollade de på mig som de hade sett ett spöke. En dag kom dagen jag hade längtat till.
Första läxan. Visserligen var det inte så svårt eller mycket, men ändå, det var fortfarande en läxa.
Det enda jag ville var att mamma skulle komma och hämta mig vid svanarna, där jag alltid stod och väntade, så att jag kunde börja med läxan. Klockan halv tre kom hon. Nu kunde jag åka hem och göra den efterlängtade läxan.

I sexan var det dags för de första betygen. Det var en stor skillnad från de föregående åren. Det var nu man behövde ta skolan på allvar, vilket för min del ledde till stress. Det var ett ständigt prat om kunskapskrav och vad man behövde göra för att få ett visst betyg.
Egentligen vet jag inte varför jag var så stressad. Det är ju inte så att jag ska söka till gymnasiet med betygen från årskurs sex. För min del gjorde jag det större än vad det egentligen var.
Man behöver inte få högsta betyg i alla ämnen. Det är bara att göra sitt bästa och så brukar det oftast bli bra och lösa sig.  

Helt plötsligt var det dags att börja högstadiet. Nu började verkligen allvaret. Nu skulle man jobba med kunskapskraven i tre år, för att sedan få så bra betyg som möjligt när man sedan i juni ska gå ut nian, och börja på gymnasiet. I sjuan var det inte stor skillnad från tidigare.
Då skulle man mest bekanta sig med de nya kunskapskraven och vänja sig. Det var istället i åttan jag verkligen började känna pressen. Jag hade hört från kompisar som redan gått i åttan att åttan just var det tuffaste året, men det kom som en chock när jag väl började. Nu kunde man inte bara skriva en berättelse om valfritt ämne, utan nu skulle det vara en novell som utspelade sig på 1800-talet. Dessutom skulle jag skriva miljögestalter, vilket var lite knepigt då knappt jag visste hur det såg ut.

Det kom till en punkt då man knappt brydde sig om vad man skrev, bara det passade in på kunskapskraven. Det handlade inte om att lära sig så mycket som möjligt, utan det enda man brydde sig om var betygen. Det tycker jag är baksidan med betyg. Det spelar ingen roll hur mycket man kan om något visst ämne, om man inte skriver det som kunskapskravet frågar efter får man inte lika bra betyg.
Idag så är det många ungdomar som mår dåligt, på grund av stressen som kommer från skolan. Nästan hälften av alla unga tjejer känner sig stressade kring betyg, och 40 procent av alla unga killar.

Även om vi har klagat på lärarna om att det har varit för mycket läxor, är jag tacksam över det idag. Utan alla läxor och prov skulle jag inte ha samma kunskaper som jag nu har. Så även om det varit tufft på många sätt, har den lilla nervösa Josefin som en gång längtade efter den första läxan, blivit någon som är rikare på kunskap och redo för ett nytt kapitel; gymnasiet.