Det är lätt att vara efterklok

Jag minns hur kaxig jag var på den tiden. Jag älskade att retas med lärarna och ifrågasatte allt. Ett av många exempel på min kaxighet var när jag brukade låtsas att jag inte förstod någonting av våra uppgifter. När lärarna förklarade för mig sa jag gång på gång att jag inte förstod, fast jag förstod precis. Dem kämpade alltid ihärdigt men efter en liten stund gav de oftast upp. Och jag satt kvar nöjd över min vinst.

Jag kan fortfarande inte förstå hur jag blev som jag blev. Innan jag började i Strandskolan hade jag toppbetyg och jag hade alltid haft väldigt lätt för mig. Jag skulle kunna skylla på att jag blev till ett monster av alla pubertetshormoner, men om jag ska vara ärlig tror jag att det var av ren osäkerhet. Jag bytte från Nyboda till Strand när jag gick i 6an. I Nyboda hade jag massor av vänner och trivdes bra. När jag började här så fick jag inte en enda vän och det var många av tjejerna som var "fjortisar", dvs. de tyckte att de var bäst och alla andra snackade de skit om. Jag passade inte in som jag var. Utan jag var tvungen att bli till någon annan för att passa in. Till slut var det inte en roll jag spelade längre utan jag blev till den jag hade försökt vara.

Det är allt för lätt att såhär i efterhand ångra allt dumt jag gjort. men jag tror verkligen att jag hade tjänat på att vara mig själv i längden, allt hade löst sig ändå. Jag kommer alltid vara tacksam till alla lärare som hjälpt mig och som aldrig slutat tjata. Framför allt min förra mentor Maria som alltid stöttat mig.
Mitt omogna sätt har inte bara lett till dåliga saker. Jag har haft det otroligt kul under mina år i Strand och jag önskar att jag aldrig behövde sluta. Den dagen jag längtat efter i alla mina år i skolan är nära nu och allt jag vill är att spola tillbaka tiden.