Elever i årskurs 9 tänker tillbaka på sin skolgång.

Det blir vad man gör det till


Alma-Eleonora Sandberg 2016-04-08

Jag kom ihåg dagen som om det var igår, nu var det dags. Idag skulle jag åka och kolla i min nya skola, Strandskolan. Jag minns hur jag och min mamma står på Tyresö skolas skolgård och pratar med min dåvarande lärare innan vi åkte för ett första besök på Strandskolan.

När vi kom dit var jag konstigt nog inte nervös, men det var nog eftersom jag inte hade tackat ja till att börja här än. Min första tanke när jag kom in i skolan var “oj vilken liten, men mysig skola”. Vi gick och kollade vilken klass jag skulle börja i och pratade lite med biträdande rektorn innan det var dags att återvända till Tyresö skola igen. Alla mina klasskompisar frågade massvis med frågor som bara var ett surr i mina öron. Jag hade ingen aning om när jag skulle börja, jag visste knappt om jag ville börja där. Jag har spenderat många nätter i min säng, funderandets om jag verkligen kommer att klara detta, var detta verkligen rätt grej för mig? Jag menar lämna min bästa vän, mina klasskompisar och mina lärare. Jag kände mig så ensam samtidigt som jag vet hur många det är som byter skola mycket fler gånger än en gång och av jobbigare anledningar som mobbing mm.

Jag minns mina första dagar i Strandskolan väldigt väl, ja jag fick ju inte en sådan där superlyckad och kul början. Nej tvärt om faktiskt, eftersom jag precis var hemkommen från Spanien med magsjuka och ett helt uppskrapat knä från en mopedolycka. Där kom jag, 12 åriga Alma, blek som ett spöke och gick som en gammaltant på 90 år.  Starten var lite små jobbig och jag kände att “detta kanske inte var det rätta”, men det tycker de flesta elever som börjar i en ny skola i mitten av sexan.

Något som jag aldrig tänkte på förut var att jag alltid gick till skolan med en klump i magen, skulle det kastas stolar genom klassrummet? Kommer vi kunna ha åtminstone en vanlig lektion som alla andra skolor har dag in och dag ut? Idag känner jag mig ganska så dum och blåögd att jag inte såg problemet med min klass.  

Men nu i slutändan så har jag funnit uttrycket “Det blir vad man gör det till” och detta är verkligen sant, utan rätta inställningen så kommer du ingenstans i livet. Jag inte mindre än lycklig över att ha börjat här på Strandskolan. Jag är mer än säker på att min skolupplevelse tog en helt ny riktning med massor av underbara elever, jättebra lärare och hela lektioner. Om du tror du inte kommer klara det, gör det ändå för i slutändan blir det oftast mycket bättre än vad du någonsin fantiserat om. 


Kommentera Tipsa en vn Skriv ut






Strandaren
Ansvarig utgivare:   Jonas Åhlund
Webmaster:   Jonas Åhlund
Redaktion:   Ella, Erik, Edvin, Victoria, Emilia, Ebba, Nova, Alba, Harriet, Stella, Lea, Elisia, Linn, Vera, Lova-Li, Lykke, Jonatan