För mig innebär lycka

Jo det jag försöker förmedla är, att vara lycklig är nog en av de bästa känslorna man kan ha, eller har jag fel? Att vara lycklig kan delvis förstöra en hel del också.

Till exempel, i ett förhållande. Jag är tillsammans med världens underbaraste kille, men all min tid går till honom och min bästa vän blir allt tröttare och tröttare på det. Fast hon/han säger ingenting tills den dagen då hon/han gör det, vilket då oftast kan leda till ett bråk. (Vilket i detta sammanhang då blir ett bråk.) Vänskapen glider isär och kvar står man där med sanningen framför sina ögon. Det sägs ju att kärleken är blind, men det sägs ju även att det är enligt killar "broes before hoes" och tjejer säger "vänner före killar". Att man ska behöva välja egentligen, det tycker jag är trist med tanke på att om man älskar personen så är det inte ovanligt direkt att man blir blind, det inser man till slut, men ta det på ett bra sätt skulle jag vilja förmedla till er läsare. Låt det ta sin tid med andra ord, ta avstånd men stå vid din väns sida oavsett. Säg ifrån på ett bra sätt och säg vad du tycker utan att överdriva.

Tillbaka till det jag kallar för lycka. Lycka för mig är också att man har äkta vänner runt omkring sig som finns och ställer upp om det skulle vara något, en eller flera vänner som man alltid kan ha kul med, men också att man kan ta saker på allvar. Lycka för mig är också att känna mig älskad, för det är ju trots allt någonting man behöver.. kärlek. Alla behöver känna kärlek omkring sig. Lycka är även att kunna hjälpa andra och ge tillbaka det man får, kunna skämta och ha kul på samma gång, skratta men också att kunna gråta. Att kunna ta konsekvenser och kritik på ett bra sätt, det finns så mycket mer jag kan komma på men ska avsluta det kort med en till viktig mening, lyckas och tro på sig själv. Det kan jag kalla, att vara lycklig.