Från knopp till att blomma ut till den jag är idag

När jag ser tillbaka på bilder från att jag var yngre, ungefär i lågstadiet så ser jag mig själv som ett frågetecken. Jag hade ingen aning om hur jag skulle bli som äldre och jag minns att jag drömde om att få bli stor och börja högstadiet, slippa alla dåvarande problem som jag trodde skulle försvinna ju äldre jag blev. Det visade sig dock vara helt fel eftersom desto äldre man blir, så får man inte de där grälen om vem som ska ha spaden och vem som ska ha den roligaste gungan, utan mer avancerade, missuppfattade konflikter.

Jag minns en specifik händelse som inträffade mig i trean. Problemen såg ut på ett helt annat sätt. Jag och mina sex närmsta tjejkompisar bestämde oss för att klippa våra hår för att det såg otroligt roligt ut. Eftersom att alla vi var eniga om att vi skulle göra detta så smög vi oss ut och tog saxar och påsar att lägga vårt hår i. Vi sprang snabbt in i rummet som vi kallade för kuddrummet och alla tog en varsin sax. Jag var först ut, det fanns ingen återvändo. Det tröstade mig inte att en av mina kompisar sa att vi skulle hamna på barnhem. I stort sätt klippte jag av det mesta av mitt fina, långa hår. Somliga av mina vänner var smarta och klippte bara lite, men är man ung och dum så är man, och tänker jag tillbaka, så är det något jag kan flina åt idag.

Åren gick, mitt hår växte ut igen och jag började i femman. Vi började bli tonåringar både jag och min kära bästa vän. Vårt jävla humör var totalt kaos. När vi slutade femman började båda på en ny, varsin skola och jag kom till Strandskolan.

Jag började skolan som en ganska öppen person, jag kände några som skulle börja här varav en som jag hade en nära relation med redan innan. Det kändes tryggt, plus att detta skulle vara en helt ny miljö. Jag tyckte om skolan från första början och trivdes bra.

Åren har gått och jag går nu i nian. För mer än 8 år sedan drömde jag om att få betyg, nu vill jag nästan ha bort dem, förutom när man får se dem i slutet av varje termin då jag ser fram emot att öppna kuvertet. Då tycker jag att det är spännande. Mina drömmar nu ser inte ett dugg likadana ut som när jag var yngre. Jag har vuxit från den lilla knopp jag var, till att nu ha blommat ut till den jag är idag.