Jag hade aldrig fel

När jag var liten var jag inte direkt lyhörd, snarare dominant! Att gå till rektorn för att klaga på äldre elever var inte konstigt, och att uttrycka mina åsikter rakt ut var för mig lika naturligt som att andas. Man blev inte alltid så populär, men vad spelade det för roll? Det var ju jag som hade rätt. För någon annan kunde ju inte ha det. Eller?

Med tiden så har man väl växtupp, eller så känns det i varje fall när man ser alla små knattar komma emot en, vobblandes på en tallrik soppa, och man tänker: ”Herre gud, vart ska jag ta vägen, de är ju överallt?” Dessutom är de inte högre än en halvmeter och de sicksackar fram i världens fart mellan benen på en. Balanserandes på sina tallrikar som jag för bara några år sedan tyckte var fyllda med oätlig gegga. Vi var då ett gäng som varje dag åt oss mätta på knäckebröd med citronpeppar, tillslut kände man inte smaken för såren i gommen. Ändå tryckte vi i oss si så där tio stycken var. Varje dag. Det är konstigt hur man kunde utsätta sig själv för något sådant när det fanns mat, som jag vid lite högre ålder faktiskt har insett är riktigt god.

Att jag blivit mer lyhörd beror nog på att jag mognat, men främst av allt på att andra har mognat, att de äntligen börjar bli seriösa och har något vettigt att säga när de öppnar munnen. Ändå kan det ibland kännas som att jag ätit svarta grodor till frukost, alltså jag svär inte men vad jag tänker det bara hoppar ut ur munnen på mig. Som en svart liten förrädisk groda.
Just en sådan dag var det när en kille frågade mig om det var något som var fel. Rakt ut sa jag till honom att han var den mest fördomsfulla människa jag känner. I just den stunden så menade jag det verkligen, men när den något mer vuxna Hanna tänkt över vad den svarta lillagrodan sagt så fick jag faktiskt gå och be om ursäkt.

Slutet av nian närmar sig och jag har äntligen börjat acceptera mig själv, och inte bara mig själv, jag har även lärt mig att lyssna in. Lärt mig att godta att alla inte handlar som jag skulle ha gjort i samma situation, vilket skulle ha varit en ren omöjlighet på lågstadiet.

Men tro mig, det har inte alltid varit lätt. Jag menar: att hålla munnen stängd.