Elever i årskurs 9 tänker tillbaka på sin skolgång.

Mitt liv blev bättre


Wilma Nylander 2016-04-19

Innan jag bytte skola fanns det en tid som jag gärna inte vill minnas, jag blev mobbad.

I årskurs 2 fick jag reda på av mina föräldrar att jag hade funktionshindret ADD och högfunktionell autism. Mitt liv förändrades då på ett dåligt sätt, alla vänner jag hade började ignorera mig, sa aldrig hej till mig när jag sa hej till dem och varje gång det blev ett grupparbete hörde jag hur de som var i min grupp klagade på mig och ville att jag skulle jobba enskilt. Mitt liv var så dåligt att jag grät när jag var ensam hemma, jag berättade aldrig det för mamma och pappa för jag var rädd att om jag berättade det skulle de bara bli värre.


Sen när det var skolavslutning i årskurs 6 skulle jag byta skola, antingen Dalskolan, Strandskolan eller Kumla skola. Jag hade ingen aning om vad jag skulle välja, ett tag tänkte jag Kumla men det låg för långt bort, sen bestämde jag mig för Dalskolan även om nästan alla från min klass skulle börja där. Mamma och pappa ville inte att jag skulle börja där så de tog mig på öppet hus till Strandskolan och jag ändrade mig och ville gå där, vi sökte till den skolan och jag kom in.

Jag var lite rädd första skoldagen innan jag åkte bussen dit. Väl där visste jag inte vart samlingen skulle vara. En lärare välkomnade mig och tog mig till idrottshallen, jag kände ju ingen så jag försökte göra mig liten. Efter samlingen skulle vi i årskurs 7 gå upp och få veta vilka klasser vi skulle vara i, jag hamnade i grupp 3. Sen var vi indelade i lag och skulle spendera en heldag i Alby för att göra en massa lekar, det var väldigt kul. Den andra skoldagen hände det något otroligt för mig, när jag satt och väntade på att en lektion skulle börja kom någon och satte sig bredvid mig och sa hej. Jag blev så överraskad, jag hade inte hört ett hej på evigheter.

Jag lärde känna alla i klassen snabbt och jag fick vänner, jag var så glad och jag tänkte att jag inte är så ensam som jag trodde. Sen började vi med språkklasser, jag valde spanska. Under skolgången i 7:an hade vi många projekt och när vi det var skolavslutning så ville jag inte skiljas från alla men jag visste att vi skulle ses efter sommaren, vi fick våra betyg och jag kände att jag hade få bättre betyg.

Efter sommarlovet började vi i 8:an, det var lite jobbigare och jag kämpade på i skolan.

Vi gjorde en massa roliga saker, hade danstävling, fick göra en massa redovisningar och stora projekt. Jag kände mig verkligen som hemma i min klass. Vissa övade teater med mig eftersom jag går på teater. Mina betyg gick upp och jag kände mig stolt. Ibland ville folk från min klass sitta med mig på bussen och det gjorde mig glad. Vi fick nya lärare, en i spanska och svenska och en i SO och idrott, de var verkligen snälla och de hjälpte mig på ett sätt som fungerade.
Vi praktiserade under en vecka och jag var på Djurmagasinet i centrum, det var så jobbigt men jag höll ut.

Sen var det skolavslutning och 8:an var över, bara ett år kvar och sen slutar vi grundskolan och går vidare till gymnasiet.

Två månader senare började skolan igen, vi började årskurs 9, vi var äldst på skolan av alla barn. Vi skulle välja gymnasie och det satte en stor press på en, vi fick ha samtal med SYV och gå på Gymnasieträffen. Vi praktiserade också en vecka som i 8:an, den här gången ville jag ha en plats som skolan hade fixat och jag jobbade på Stjärntassar som är ett hunddagis.

Jag hade så kul under praktik veckan, jag var omgiven av hundar och det var himmelriket för mig. Vi hade ett FN-rollspel senare, jag och två andra fick vara Australien och det var så roligt. Innan jullovet hade vi innebandy match mot lärarna och vi vann, det var så kul. Vi hade också övernattning, vi paddlade till ett ställe långt bort och sov i skogen. Sen skulle vi vandra hem men jag blev förkyld så jag fick åka bil till skolan och ta bussen hem sen.

Vi har nationella prov i 9:an, det gör mig lite orolig men jag vet att det kommer att gå bra.
Jag kämpar mer i skolan för att höja mina betyg och komma in på det gymnasiet som jag vill.

Jag vill inte skiljas från den här klassen, det är den bästa som finns och jag känner mig glad när jag är nära dem. När det är skolavslutning så hoppas jag verkligen att jag kommer att se några av dem när jag går i centrum eller sitter på bussen.

Kommentera Tipsa en vn Skriv ut




Kommentarer
1. saitama-san Saitama 2016-04-19


Strandaren
Ansvarig utgivare:   Jonas Åhlund
Webmaster:   Jonas Åhlund
Redaktion:   Ella, Erik, Edvin, Victoria, Emilia, Ebba, Nova, Alba, Harriet, Stella, Lea, Elisia, Linn, Vera, Lova-Li, Lykke, Jonatan