Over and Done

Inte för att någon speciell blev mobbad, niorna gjorde så mot alla mindre. Fast jag vet ju inte hur de var som personer, utan jag överreagerade nod ”lite” när jag var liten. 

På lågstadiet var ens kompisrelationer väldigt fria. Man bytte kompisgäng och bästisar som man byter tröjor. Jag hade nog cirka fem olika bästisar och många olika kompisgäng under mina första år. Men det slutade vara så när nya personer kom från andra skolor. Det blev som om man inte hade något val utan behövde bestämma exakt vem man skulle vara med.

 

Många i min klass som gick i Strandskolan under ettan till trean kommer nog ihåg vår idrottslärare. Han trodde att tjejer inte kunde spela bollspel. Utan vi fick göra ”tjejsaker” som tillexempel gymnastik, hoppa hopprep och så vidare.. Om man inte hade tofs så fick man inte vara med på idrotten och när vi var ute så spelade vi alltid brännboll och fotboll. Fan vad han var jobbig, säger jag bara. Även om jag hade en så dålig lärare, så har han lärt mig att inte döma efter vilket kön personen har.

 

Allt detta låter nog ganska deprimerande, men jag har extremt många glada, konstiga och helt enkelt skrattretande minnen av tiden jag gått här på Strandskolan. Jag går själv nu i nian och jag kan nog inte påstå att jag tycker att jag är lika stor som förra niorna. Även om jag tycker att småttingarna är små och ibland irriterande, så glor jag inte på dem. Jag kanske är för omtänksam. Men jag tycker att man ska ge dem ett bra minne av mig som nia.

 

Nu när sista terminen i Strandskolan snart är ”over and done” så har klassen blivit tajtare än förut. Jag tror tanken på att vi kommer att skiljas åt och kanske inte träffas på många år, gör att man vill göra sista terminen till ett bra minne.