Elever i årskurs 9 tänker tillbaka på sin skolgång. Uppväxt med nya tingJag minns det som igår, mina vetgiriga ögon som med en minimal uppfattning stirrade på den blålysande dator skärmen. Från morgon till kväll längtade jag tills min broder, Anton, skulle starta sin dammiga Delldator då jag förhoppningsvis fick stå bredvid och följa med på de då oändliga äventyret av Grand Theft Auto: San Andreas. Efter många om och men lyckades jag så småningom få mig en egen teve, det var en gammal 19 tums tjock teve som förmodligen legat och dammat i vårt förråd, men det skulle inte lämna mig i förtvivlan. Teven var i sig inte mycket till andvändning, speciellt inte för en ivrig sex åring. Som tur var det inte teven som tog mitt intresse, det var det legendariska Gamecubet som hade legat och dammat i min broders rum. Gamecubet gjorde mig till mästaren bland nära vänner på nolltid. Det var alltid mig vi gick hem till på eftermiddagarna, då kunde vi spendera timmar framför spel som Super Mario Sunshine och Monkey-ball. Det var inte mycket, men vi älskade det. Nuförtiden är det nog mer av en naturlig sak för barn att relatera till. Det är inte längre ovanligt att en sexåring spendera timmar framför sin nya spel konsoler. I kontrast med min barndom så var det dock väldigt annorlunda. Även om jag och mina vänner spenderade mycket tid framför min “unika Philips tjock teve” så blev det aldrig en del av våra liv, inte som det är för många idag. Detta kan gör det svårare att klassa mig under “generationen som växte upp med teknologi”. I liknelse med hur mycket tid en stor del minderåriga barn spenderar framför sina IPads, så såg vi alltid tv-spel som en rolig aktivitet likt Fotboll. Att inte dem gör det kan jag inte uttala mig om, men ospecifikt för mig ser det mer ut som en ersättning än annat. Allt detta är ändå inte så märkligt för mig. Hur mycket nostalgi jag än kan pumpa ut ur det gamla Gamecubet så var det inte ett hårsmån av alla möjligheter funna en vanlig Iphone. Vad jag menar är att möjligheten att kunna spela 100tals spel på en mobil plattform är inte likt dåtidens teknologi, även om “dåtiden” syftar på de dryga 10 år sedan. Det närmaste jag hade till en IPad i min tidiga barndom var ett Gameboy med processor kraften av en mikrovågsugn. Så är jag, Isak 15 år, det perfekta exemplaret av den nya generationen? Utan tvekan var jag vet jag mer om datorer än den genomsnittliga svennen men var jag verkligen född med det?
| ||||||||||||||
|
