Elever i årskurs 9 tänker tillbaka på sin skolgång.

Vet någon i skolan hur min röst låter?


Justina Stoltz 2016-04-14

Varje gång jag hörde läraren säga något i stil med “Den här lektionen blir det en diskussion.” eller “Diskutera med den ni sitter bredvid.” eller att jag själv visste innan lektionen att det blir en diskussion, då tänker jag såhär: Nej, inte nu igen! Vilka ska jag vara med? Det kommer gå dåligt eller Hur kommer detta gå? Jag bankade ibland mitt huvud i skolbänken.

En gång när jag var 14 år, när jag skulle göra ett grupparbete med några av mina klasskompisar av en egen version av en låt på musiken. Lotta, vår musiklärare, skulle gissa vilken låt det var. Det kändes så jobbigt eftersom jag inte kunde ta plats i gruppen och säga hur jag ville göra låten. Vilken sekund som helst kom gråten. Allt kändes meningslöst och jag kände mig värdelös. Hur kunde inte jag samarbeta när alla andra i gruppen kunde det?

Ibland kunde jag bara inte prata vid diskussioner. Det kommer inte fram ett ord utan jag bara är där. Jag visste inte varför jag inte pratade, men jag hade några spekulationer. Den ena var att jag har svårt att prata med vissa och i större grupper. Vissa gånger kan jag inte så mycket om ämnet vi pratar om och/eller att jag glömt bort vad personen som pratade sade. Ibland kunde det även vara svårt att lyssna.

När jag gick i 8:an så kommer jag ihåg att vi hade en diskussion i religion och svenska. Det gick jättebra eftersom det kändes som att jag pratade mycket och jag fick en jättebra känsla efter diskussionen. Efteråt kändes det som om jag lyfte från marken.  

I skolan så räknas man med att kunna prata i diskussioner i kunskapskraven, men det är inte alla som har det lätt när det kommer till det. Jag var just den personen och vet hur svårt det var. Ibland kan det vara svårt på grund av att hen inte lyssnade på läraren eller att hen har svårt att kommunicera i större grupper. I detta läge så måste hen få hjälp! Det går inte att vänta för länge därför att en vuxen person måste kunna kommunicera i olika situationer exempelvis när hen är på jobbet. Jag fick inte hjälp förrän i slutet på högstadiet vilket jag ångrar att jag/vi inte tog tag i det.

I dags läget så har jag inte lika stora problem som jag hade när jag var liten. Jag har lättare att prata med nya människor och sådana som jag inte pratat med exempelvis i stallet och i skolan. När jag var mindre så hade jag problem med det sociala och jag vet hur svårt det kan vara. Det kan vara svårt vid diskussioner och att prata med andra människor om man inte vet vad man ska prata om. Jag hoppas att de som har det svårt med det sociala, får det lättare att prata i framtiden.


Kommentera Tipsa en vn Skriv ut




Kommentarer
1. Utelämnande och fint! Magnus Duvnäs 2017-06-04


Strandaren
Ansvarig utgivare:   Jonas Åhlund
Webmaster:   Jonas Åhlund
Redaktion:   Ella, Erik, Edvin, Victoria, Emilia, Ebba, Nova, Alba, Harriet, Stella, Lea, Elisia, Linn, Vera, Lova-Li, Lykke, Jonatan