April månads ris och ros

I rusningstrafik har bilarna på vägarna bråttom. Hjulen rullar över asfalten så fort att man inte hinner se om de är runda eller fyrkantiga. Bilförarnas miner är mer hysteriska än harmoniska. Både stora och små bilar kör om varandra och tutar lika irriterat varje gång - allt för att slippa hamna mitt i den fruktade bilkön som kommer att kosta dem flera timmar av den planerade TV - kvällen med familjen. Utan förvarning tar det tvärt stopp. Alla bilar i ens egen fil sitter tveklöst fast, men filen bredvid rör sig muntert framåt som om inget hänt. Tyst grämer man sig för att man valde fel sida om vägen. Minuterna av väntan i den hemska bilkön sniglar sig retsamt fram. Strandaren ger med denna korta historia månadens ris till långa bilköer.

Att leva sitt liv baklänges verkar vara en intressant idé. Bara tanken på att vända sin vardag totalt ut och in, tillåta sig att vara lite ovanligt galen, är det säkerligen många av Strandarens läsare som finner lockande. En dag i veckan skulle kunna uppslukas av allt som hör motsatsen till. Då skulle det vara helt normalt att äta middag till frukost, sätta strumporna på huvudet och mössan på händerna, sova på dagen och äta smörgåsen upp och ned. Men hur reagerar folk när de plötsligt inser att livsstilen gått för långt - att man föds gammal och växer sig yngre? I den vanliga världen skulle det anses som obehagligt och oförståeligt, samtidigt som man i den underliga världen, där det inte längre finns något ovanligt, sakta glömmer bort hur livet brukade vara. Strandaren ger denna månad en stor ros till att leva livet som det är - och inte tvärtom.