Dansen är mitt liv

Ombytet, uppvärmningen och genrepet gick på något som kändes som en sekund och efter det drog åtta av oss ut i staden för att vandra till Vapiano på Kungsbron där vi tillsammans åt och diskuterade mest om det vi trodde vi skulle uppleva.

Efter en snabb vandring till Överskottsbolaget på Sveavägen var vi tillbaka i Dansens hus där vi drog på oss våra svarta jeans, de guldiga topparna och sminkade oss. De flesta utav oss hade redan satt upp vårt hår i en fläta med gelé för att hålla de fast medan några gjorde det på plats.

Nervositeten ökade allt mer men det gjorde även längtan efter att stå på scenen och när allt hade börjat så varade det inte länge innan det var vår tur då vi var näst först ut på scen. Jag har bara bra minnen ifrån scen även om jag gjorde några fel. Jag minns hur jag från Ain’t my fault och framåt rös över hela kroppen utav jublet och hejandet som vi fick ifrån de andra grupperna runt omkring oss och från publiken.
Det var magiskt.

Jag minns flera nummer efter våra också som fick en att rysa. En stor anledning till att jag älskar street star är för att man får uppleva andras kärlek och budskap via dansen. Får se hur andra tänker vid dansen och dansens begränsningar. Ett nummer jag alltid kommer att minnas var det nummer där de klädde sig i Alice i underlandet tema. Ett annat är det där de dansade med silverfärgade metallväskor med mening att föreställa bomber. Den gruppen minns jag även hade en sjukt snygg dans förra året. Lustigt nog var det samma skolor som kom 2:a i år i både 14-16 och
17-19 års-kategorin som i förra årets tävling.

Mellan de två olika ålderskategorierna var det battletävlingar, det vill säga matcher mellan olika dansare där de via improvisation tävlar sig vidare för att se vem av dem som tävlar som publiken tycker är bäst. Men eftersom publiken inte ska dö helt och slippa sitta i fyra timmar i rad i kvav luft och värme så hade man även pauser emellan battle och school challenge. En dj spelade under tiden musik vilket fick de flesta dansare att samlas på scen och bilda en cirkel där man kunde gå in en och en eller fler och dansa för skojs skull.

Eftersom jag kände saknad efter att battla så gick jag in där istället samtidigt som Rihannas ‘Bitch better have my money’ började spelas. Jag levde. Gud så kul jag hade jag njöt minst lika mycket som under showen, om inte mer då jag älskade att stå i fokus och höra hur folk och gillade det. Hur de andra dansarna jublade och hejade på mig och inte var tysta.
Det var en upplevelse!

Till slut hade alla dansat, det var resultatdags och vi vann tyvärr inte. Men vad gör det när jag ändå hade en av de bästa dagarna i mitt liv? Till alla som inte var där är mitt tips att gå till Street Star School Challange 2016 och se på de olika klipp på de som vann och de som var duktiga och deltog. Finns inte klippen där så sök vidare på nätet.
Försök att till nästa år ta er dit själva eftersom känslan och upplevelsen är fantastisk!